kinakulla

De flesta av er vet redan vad som hänt, andra kanske inte lika mycket. Ni ska få veta mer men inte än. Jag orkar inte. Andreas åkte tillbaka till Kina idag och jag har ändrat min utresa så jag åker tillbaka på onsdag. Orkar inte vara här. Orkar inte träffa folk. Vill inte att en enda till människa hälsar frågar om allt är bra, ler kollar på magen och säger "jag hörde du skulle få barn"  Ja säger jag och känner att klumpen i halsen lbir så stor så den nästan kväver mig, trycket i bröstet sätter till och ögonen tåras. Nej. Inte längre. Jag orkar inte med frågor orkar inte med någonting. De enda jag vill är att ligga i Andreas famn och få tröst av hans kärlek. Och han av min. Ni ska få mer detaljer, men inte nu.