kinakulla

...are sometimes hard to get. Jag behöver min sömn. De senaste dagarna har jag dock haft svårt med detta lilla fenomen, att somna. I förrgår när jag skulle sova fick jag panik över att alla jag älskar kommer att dö och tog nästan ett beslut att gömma mig i en grotta tills jag själv ruttnade bort och igår kunde jag inte sova för att jag hade en halv miljard tankar som snurrade plus att jag hade sett en kackerlacka för första gången i lägenheten. När klockan visade nollfyra,trettiosju fick jag nog och fick efter några puffar en halvsovande hand att klia mig på ryggen, jag tror jag sov nollfyra,trettionio. Konstigt sånt där. Jag kan omöjligt somna när jag är arg, fundersam, förvirrad, stressad om inte jag har någon som skänker mig värme. Jag har alltid varit så. När jag var liten och skulle sova hos pappa behövde jag alltid ha min fot på min brors ben för att kunna somna och nu behöver jag ha min kropp inlindad hos mitt hjärta. När jag har det som jag vill, då jag är bekväm slår jag gång på gång världsrekord i att somna fort, hinner oftast knappt lägga mig på kudden men när någonting - minsta lilla, är ur balans går det inte. Sömn. Så självklart och så betydelsefullt. Så.... Svårt.