kinakulla

It's all a big blur

Då är man där igen då, samma situation som tidigare - bara lite värre denna gången. Packningen. Snart är det dags för det stora movet, att flytta tillbaka till Sverige. (Hjääääääälp!!) I min bubbla trodde jag att det skulle gå bra denna gången i och med att tre kartonger redan är hemskickade. Jag tyckte jag hade delat upp det bra. Att jag rensat ur ordentligt, skickat massor till Xiamen och trodde på riktigt att jag skulle kunna hålla mig till mina tjugo kilo plus handbagage... But I can see clearly now - det finns inte en sportslig. Både jag och Andreas är rökta torskar, igen. Eller inte ens det mer typ felskurna blåsfiskar. Dead that is. Att man aldrig lär sig!!?

Har bett Andreas ta kort på det hela, får jag dem delar jag med mig. Tills dess, håll tummarna med mig för att inte alla våra fina saker är i ett enda stort pussel....!

When in Rome, sjukt kass film. Inte ens feel-good feeling.

Om det är någonting jag inte är bra på - så är det att vara ensam. Jag blir skitskraj för allting, och lite smått deprimerad också om jag ska vara ärlig. Alltså, är det för en kväll eller så kan det vara rätt gott men när det blir en längre tid (som det nästan alltid blir i vår familj) så är det inte roligt alls. Jag får för mig massor av dumma saker, typ att någon ska knivmörda mig, råna lägenheten, att jag ska se någon falla ner för ett fönster och dö.. Allt möjligt, till och med att katten ska förvandlas till en monster och kloa mig till jag svimmar. Lite så.. För att försöka hålla detta till en så pass sund nivå som möjligt så är det bra för mig att till exempel kolla på lättsamma filmer, så jag köpte några igår. När jag stod i dvd-kassan och skulle betala så var det så jag skämdes. Allvarligt. I vanliga, inte ensamma, fall så har jag om jag får säga det själv rätt hygglig filmsmak. Gillar svåra, smarta, djupa filmer bra mycket mer än chickflicks. Jag gillar dem med men inte mest. Ser mycket hellre något av David Lynch än typ Anne Fletcher. Det kunde man inte se av gårdagens inköp. Det bestod av; My mom's new boyfriend, Ceremony, Just Go with it, Waiting forever, Easy A, The proposal, When in Rome, Morning Glory, Rango och The other woman. Shit.

Happiness in a Bottle, något jag skulle haft igår kanske. Jorå.


Nej, jag fick inte alls någon bra bild på ovädret som drog förbi här i förrgår, inte heller på det som halvt fick mig att söka mental hjälp igår. Inget av dem. Men kanske kanske kanske kommer jag få en ikväll - nytt oväder påväg in. Nattamörkt här utanför. Övning ger färdighet, vi hoppas på det.

Igår hade jag en sådan dag som skulle kunnat vara så bra, som vart så jävla dålig, men ändå slutade toppen lixom. Vet ni vad jag menar? Kick-startade dagen med lite frukostdans, mötte sedan upp roliga Clara för lunch på Boccata, strövade runt i Sanlitun. Drack en svindyr kopp kaffe som smakade peck, åkte in mot Central Park för att möta Kristen och insåg att jag hade tre timmar tillgodo. Eric Paris, trevligt tyckte jag. Tid fanns - jag log, satte mig och spoilade mig själv.Bara sådär. Härligt impulsiv som jag är. Slingning, toppning och storklippet - lugg. So far so good. Synd bara att jag har typ svinkrulligt hår, och att luggen måste vara spikrak för att inte se överjävlig ut, och synd bara att det var absolut störtdåligt väder då jag och min korta lugg var klara hos frissan. Det blåste storm, det tokregnade, åskade, blixtrade. Jag var sen till min massage. Stressad som ett lamm, tänkte nu kör vi. Så efter en kilometer svordommar förbannelser över vädret fällde jag upp paraplyet och började gå, eller kämpa är nog mer rätt beskrivet. Det gick svinbra i trehundra meter. Sedan böjdes paraplyet av vinden.. Där började det, eller ja det tog helt enkelt inte slut på skiten efter det. Jag gick i stora vattenpölar och vart blöt om fötterna, luggen krullade sig och började skälla likt en pudel, långhåret som hängde löst flög in i mun och ögon - virvlade, paraplyt fortsatte att böjas åt fel håll, jag gick vilse typ en halv trillion gånger eftersom enda sättet att inte blåsa bort på var att försöka mota vinden med paraplyet precis framför ansiktet så jag såg nada. Eller jag såg asfalt och asfalt ser tamigfan likadan ut överallt. Jag sökte hårspänne. Frågade folk på gatan, letade i affärer, försökte få de några receptionister hade i sitt hår.. Ingen hade, ingen vill. Ingen. En bil körde nästan på mig, jag tappade min påse med nya filmer, min dataväska vart dränkt, graviditetshormoner... Behöver jag fortsätta? Efter en halvtimmes envist och förbannat stretande kom jag fram till hummingbird bara för att inse att Kristen skulle bli typ en timme sen. Pre-korvätartävling. Hur viktigt? Humöret på mig där. Ja, de är ska vi nog inte tala om, och absolut inte försöka beskriva eller förklara för det går nog inte. Jag kan ju dock meddela att stackars Andreas fick sig en rejäl avhyvling för att han var arg med mig på fel sätt....... (ja, han befinner sig i Xiamen och hade absolut noll med detta att göra) Tack och lov tar han mig med ett kilo salt och garvade mest när jag senare pep om ursäkt. Adde, tycker du min ilska är underhållande??? Nåväl, efter storm, en förmögenhet på en bortkastad frisyr, förstörda nyinköpta dvd:er, en paraplypigg i ögat (fuck you cheap chinese umbrellas!!!), tusen vredesutbrott, no food och massa förvirrelse så vart allting lixom bra. Poff! Kristen kom, hade med sig två korvar, vi gick in på massagen, njöt i hundranitto, åt thaimat, regnet tog paus och jag skrattade näsan av mig. Så trots allt trillade jag i säng rätt nöjd runt midnatt efter en helt vanlig dag i mitt liv...

Nu VAK:ar jag. Har alltså Vård Av Katt. Stackarn är magsjuk och jag gör mitt bästa för att hon ska må lite bättre. Lilla nussa Mochi.

Världens oväder utanför fönstret. Storm, åska, blixt - en jädra fart drar det fram i. Igen. Jag tror det är sjunde eller åttonde riktigt stora ovädret som drar förbi här inom loppet av tio dagar. Inte ett dugg härligt, speciellt inte då jag avskyr åska och blixt och det är så kraftigt så man flyger upp vid varje knall och blir förblindad av varannan blixt. Var femte sekund typ.. Men samtidigt kan jag inte låta bli att vara fascinerad över naturens makter, det är något visst med det. Något vackert. Ska se om jag kan fånga det på bild. Återkommer isåfall.

Nu väger fostret cirka 360 gram och är ungefär 27 centimeter långt från hjässa till häl. Ögonbryn och ögonlock är fullt utvecklade och fingertopparna täcks av naglar. Du får börja tänka på vad du säger – bebisen kan förmodligen höra dig! Du kan kommunicera genom att prata, sjunga, eller varför inte läsa högt? Vissa studier indikerar att bebisar suger starkare när de lyssnar på en bok de ofta hört i livmodern.

Har faktiskt haft lite ofrivillig bloggpaus de senaste dagarna, datorn rök ihop. Tack tack tack för ett års garanti och geniet Eric på Apple Store här i stan! Nu är den fixad och helt underbar igen! Ish..

Sedan sist har vi haft fullt upp med all packning och även fast vi klappat över tjugo kartonger, packat två postsäckar med släng och en med skänk, fyllt tre lådor med sälj och börjat montera ner diverse så känns det inte som vi kommit någonstans, what so ever! Jävla flyttskit. Roligare var ju att Andreas fyllde tjugonie fina och firades av mig och liten, som bilderna visar. I flyttkaoset hade vi inte så mycket här hemma men tidigt tiiiiidigt bjöds det på liiite frukost på sängen med rätt antal ljus och paket nummer ett. Senare på förmiddagen bjöds det på större mustigare frukost och en något bättre, något up-gradad present. Peace and Love, yeah! (någon som ska dit på onsdagen och kika Kings Of Leon och Lykke Li?) I slutet av dagen kände jag mig rätt hemmatam och tog det stora klivet in i pre-mamma livet och bakade en tårta. Det är fasen inte ofta, men populär vart den!

Ultraljud har vi varit på och allt ser kalas ut förutom att liten ligger upp och ner, tydligen något som kallas Breech position på engelska men som på chinglish låter typ bleeeshcshk pooosisssioon, så det var lite svårt att fatta där ett tag men en sökning på bridge position ledde oss tillslut rätt.. I vart fall ska tydligen jag göra samma sak nu, ligga upp och ner, genom att ligga på en lutande strykbräda (tänk ena kortsidan mot golvet och andra upplutad mot typ en soffkant) med huvudet nedåt och spretandes med benen.... M, vi får väl se hur det blir med det ja...? Datumet flyttades dock bak tre dagar, så tjugotredje oktober är det som gäller från och med nu vilket innebär att mina preggo/veckuppdateringar kommer uppdateras varje söndag istället för torsdag. Vi har också tagit reda på vad det är för liten filur som kung-fuar där inne, tjej eller kille - vad tror ni? Resultatet av det delar jag med mig av det söndag så Stay tuned och ni som vet kan ju kanske hålla inne med det tills dess, eller?

Andreas första (troligtvis även sista) Yogapass, I Indien- Goa. 29 år, soon to be då iallafall, och fräschare än någonsin :-)

GRATTIS VÄRLDENS FINASTE VÄN, SJÄLSFRÄNDE, POJKVÄN, FÄSTMAN OCH PERSON! Din dag idag, tjugonio år och helt perfekt är du! Älskar dig och vi kommer få en toppendag tillsammans - trots jobb och packningskaoset som omringar oss! Puss från mig och liten

Ett stort GRATTIS även till bror min och gose-Lucy som också dem fyller år idag, tjugotre respektive ett. Hoppas ni får en toppendag allesammans fylld av sol, värme, presenter, god mat och kramar!

Bloggpaus obestämd tid. Kan bli en vecka, kan bli ett par dagar, kan bli några timmar. Oavsett är det paus. Packpaus. Måste ta mig tid att fundera på hur i hel**tte jag ska få med mig kläder, skor, ting, badrumstjohej, för över ett halvår med tjugo kilo. För mig är det värre, så mycket svårare, än rocket sience! Wish me luck friends!

Jag har läst om det, skrämts av det.. Inte riktigt trott på det. Men här är jag uppe med tuppen eller till och med före med oklar anledning till varför jag vaknade. Klockan är nollfem,trettioåtta i skrivande stund och jag har redan hunnit läsa igenom alla de nästan femtio bloggar jag följer, kikat igenom most recent på facebook och påbörjat detta blogginlägg. Otroligt irriterande. På den positiva sidan så är staden fantastiskt vacker i gryningsljus med blå himmel, förhållandevis klar luft, ingen trafik och skiftande färger mot alla byggnaderna. Jo tack, jag kommer sakna Peking.

I sovrummet har jag en sovande Andreas som efter mycket om, men och flygförseningar tillslut kom till Peking och surprise-möttes av en mig i ankomsthallen. Nog vart han glad för det men bäst tror jag att han tyckte det var då vi kunde gå förbi de cirka tvåhundra taxiköandes människorna till bilen jag hade vänta på oss. Pure happiness folks, pure happiness!

Nu ska jag surpla upp det sista av min mjölk med musli (vet inte hur man får till tysk-prickarna), vicka på tårna och hoppas vid mitt allt att detta inte är början på en trend utan ett resultat av att jag kanske är lite nervös inför kommande ultraljud. Om två timmar får jag väcka resten av huset. Yes!

Update: Bara jag som inte kan komma åt min statistik?! Har haft ett duktigt ökat antal läsare sista tiden, men nu kan jag inte se om de fortfarande är med mig eller inte. Goatdamnit!

Suddig, men där är jag - i all min prakt!

Nu är bebisen ungefär 16,5 cm lång i sitthöjd och lägger stadigt på sig i vikt. Det vaxliknande fettlager som kallas fosterfett (vernix caseosa) bildas för att skydda huden under den långa tiden i fostervattnet. Det underlättar också förlossningen. Bebisen sväljer mer denna vecka, vilket är bra träning för matsmältningssystemet. Det fostervatten som tas in av din bebis spjälkas till vatten (som absorberas) och restprodukter som hamnar i tjocktarmen, där det så småningom bildar barnbeck.

Pekings två snyggaste bikers, Kristen Lum och Candy Lin!

Thank goat! Mår betydligt mycket bättre idag och satsar helhjärtat på att fortsätta med det också!

Lite bilder från i förrgår då jag mötte upp fina Kristen, och senare även Candy, på Livewell i Chaoyang Park. Ett riktigt mysigt häng med sköna uteserveringar och god, västerländs, mat och dryck. Sextionie yuan för en stor sallad, en quich och en färskpressad juice eller smoothie - I say gotta love it! Dessutom alltid lika mysigt! Vi satt och pratade i timmar om allt mellan himmel och jord, barn och droger. En vild blandning! Borde göras oftare helt klart.

Nu är det väl dags att starta upp sig själv, frukost känns riktigt lockande och sedan lär jag ta igen den missade packningen från igår då Andreas äntligen kommer hem idag! Yay för det! Och då packningslusten bristen ska jag fortsätta mitt, vårt - förlåt!! haha självklart vårt bröllopsplanerande! Vill ha så mycket klart som möjligt innan liten kommer och tar upp en stor del av vår tid. Fick offert från ett potentiellt ställe imorse, kuuuuuul! Kan nog bli bra detta! Har en bra magkänsla!

Sjuuuuk! Något jävla skit är det iallafall. Mår riktigt riktigt kasst, ont i magen och mår illa så jag ser grönt. Ryggen strejkar och ja. Allmänt blaha! Jag hoppas verkligen att detta är någonting som går över snart, och ärligt talat att jag får spy lite - tror det skulle kännas bättre då. Tycker jag nu iallafall, blir det så anser jag nog tvärtom då! Skit kul! Not.. Ska gräva ner mig för resterande tiden av kvällen och natten och hålla tummarna för morgondagen. Under tiden kan ni gärna få fortsätta dela med er av låttips, mycket uppskattat! Och vill ni inte göra det så kan ni ju fnura lite på hur personen som översatte skylten ovan fick sitt jobb!? Det bästa på hela The Bund Sightseeing tunnel! Polar Muaeum Bxperlence what?

 

Ok, jag behöver lite hjälp igen. Kan inte ni skriva några klassiska grymma låtar?! Nu menar jag inte med Bellman, Beethoven eller Mozart utan mer med klassiska, aldrig utdöende band á la The Rolling Stones och så vidare.. Har ni några favoriter? Lämna gärna en kommentar och ge mig lite hjälp på traven till det jag håller på med..! Tack! Och nej, det går inte ett dugg bra med min packning. Kartongerna är inte ens uppackade - där är statusen på det.

Trettio kartonger knackade precis på dörren, nu är det bara att börja flytta. Eller iallafall packa tills flyttgubbarna tar hand om resten. Herrejösses, jag vet inte riktigt hur detta ska gå till. Vad ska jag göra mig av med? Vad ska jag ta med hem till Sverige? Vad ska direkt ner till Xiamen?  Så mycket kläder, så mycket skor. Tjugo kilo att ta med på planet. Kris. Så många frågor, så lite tid. Jag tror Andreas räknar med att endel ska vara gjort tills han kommer hem imorgon kväll så det är bara att sätta fart. Snart. Huh.