Härliga måndag

 
Efter en helg av vila körde jag igång veckan som sig bör. Extra tidig morgon, stor kopp kaffe och turbolek med Loppan. Som nu sover sött och jag har satt igång med dagens "riktiga arbete". Bråk med myndigheter. Eller i detta fall är det inte alls myndighetER utan mest bara länsförsäkringar gällande min semester i Vietnam förra året som slutade lite halvtrisst för min del.... Innan dess var den helt fantastisk. Well, well... Wish me luck.
 
 
Vy från vårt hotellrum i Ho Chi Minh City (Saigon)
Vy från vår Bungalow på Thanh Kieu Resort, Phu Quoc
Leopold njöt av att få sova middag i hängmattan
Besties
Thank you, Thanh Kieu
Stranden vid Thank Kieu Resort, Phu Qouc
En av många vackra solnedgångar, Phu Quoc
Ah, så de där tråkiga slutet då.... Som sagt, wish me luck!

Den bästa av kärlekar

Tänk att jag fick mitt namnsdagsfirande ändå. Utan att min mister ens läst min blogg (påstår han). Medans jag var inne och la våran lillgrabb för natten, vilket gärna tar en stund, så fixades och trixades det i köket och då jag kom ut från sovrummet lite lätt sömndrucken (jepp somnar mycket ofta under läggning) så möttes jag av dukat bord, färska blommor, en flaska gott vin och färdiglagad mat. Mycket bättre än så kan det knappast bli.
 
Imorse vakade vi dock ganska trötta, dels på grund av den arla morgon stund det var men även tack vare gårdagens sena sengång. Dock körde vi gång i högt tempo och tog oss tidigt iväg till en typ av super-sale. Fem stycken franska klädmärken som sålde ut säsongens kläder för att göra plats för nytt. Allt 10 RMB / plagget (vilket är ungefär samma i SEK). Dock var vi trots vår tidiga start lite väl sent ute för då vi kom till lokalen på gick ett totalt madness! Människor med högröda ansikten och något vilt i blicken slängde sig fram och tillbaka som djur mellan de olika klädstationerna, alla med stora påsar i händerna där de samlade sina kap. Näääääe, detta går aldrig tänkte jag och var nära på att ge upp i förtid. Då hörde jag min vän Bayley gastandes i ett hörn där hon viftade med ett par snygga badshorts till Leopold vilket fick krigarinstinkten att vakna till liv och jag gav mig in i jakten efter det bästa bytet. Efter 3 kilo svett, x antal armbågar i huvudet (jag körde på golvtaktiken där jag mer eller mindre kröp på golvet för att komma åt kläderna underifrån), en fjärt i ansiktet gav jag dock upp. Är ändå rätt nöjd över resultatet på 13 nya plagg till mig och Leopold. Bayley vann dock krigarpriset då hon släpade sig därifrån med 47.
 
 
 

I love you Silly! (name-day, same-day)

 
Hånfullt nog så är jag idag mitt uppe i en dag som jag mer än gärna hade klagat högljutt över - men med tanke på gårdagens inlägg bör låta bli. Hur irriterad jag än är och hur många Oooooohm-shanti-shanti-shanti jag än försökt mig på (tips från min Indiska idol, Sanjeev) så hjälper det ju faktiskt föga. Dock blir det nog ett uppfriskande besök hos vaktmästarkontoret senare. Men för att få tiden att gå och för att se livet från den ljusa sidan (tänk regnbågar, enhörningar, färgglada ballonger och fågelkvitter) så tänkte jag att, varför inte kärleksförklara mig till min goa Leopold. Och kanske lite sådär i förbifarten nämna att det idag inte bara är Norges nationaldag, utan även undertecknads namnsdag. Inte för att vi firar namnsdagar eller så i min familj (eftersom min röst uppenbarligen inte väger lika tungt som min mans) och inte för att jag bryr mig nämnvärt (jag menar, det är ju bara det namn jag fått höra i sisådär 28 år och lärt mig att lyssna till. Varför bry sig om det?!) och framför allt, inte för att jag är en sådan person som fiskar efter grattisar eller så (!!!?) det vore ju ändå rätt patetiskt. Men en liten tårta hade ju trots allt inte suttit fel. Till Leopold alltså, för att han är så mycket jag aldrig vågat hoppas på. Och lite för att han lät mig sova ända till kvart över sju imorse. I love you Silly! Så alltså, till Leopold. Så kära Andreas, om du läser detta. Tänk så glad Leopold skulle bli om du kom hem med ngn gosak efter jobbet. Eller ja, bara.... Sak.. Lixom. Blommor, choklad.... Kläder? Smycken!? Han är inte så kräsen men faktiskt vääääldigt tacksam av sig. Puss.

livet går fort, och är skört

 
Ibland är man sådär löjligt bortskämd med sitt liv. Klagar på att man måste komma på vad man ska äta varje dag, att vattenberedaren inte ger tillräckligt kallt vatten, att man måste vänta minst 10-15 minuter på en taxi eller att man helt enkelt vaknat på fel sida sängen. Dock kommer det tillfällen då man vaknar upp ur sin bortskämda lilla bubbla. Ibland av ett nyhetsreportage, ibland av en dröm, ibland av sin egen tanke. Idag är en sådan dag då jag inser att jag istället för att klaga borde jag ta mig tid att uppskatta. Mitt liv är en tillgång, en gåva och till låns. Jag har mat varje dag, jag har möjlighet att dricka rent vatten, jag kan åka taxi och jag har en säng att sova i. Mycket svårare än så är det inte. Vänd på klagan och se det för vad det är. Naturligtvis kan man inte gå runt och uppskatat och ständigt vara nöjd (eller?) Men man kan påminna sig om vad man faktiskt har och uppskatta det, och se till att man njuter mer än man klagar. Vore det inte väldigt tragiskt annars? Varför inte njuta av att min son vaknar tidigt då det ger mig en extra timme med honom varje dag!? Snart vill han inte leka med mig längre. Påminna mig själv om att krama min man varje gång han kommer hem från jobbet, för att han finns och kommer hem. Tiden går fort och livet förändras, plötsligt kanske man står utan någon eller något som man innan tagit förgivet och är uppfylld av ångest för att man inte tagit tillvara på den tid man haft.
 
Nä, gott folk. Njut mer - ät choklad, träna lagom, älska mycket, skratta högt, var ärlig och påmin dig själv om att det vi lever ÄR livet.
 
 

När våren öppnar sina dörrar ser jag tecken

Peking, sommaren -10

Varje vår, ser jag tecken. Jag ser dem i molnformationer, i människors åsikter, i barken på ett träd och i mig själv och mina handlingar. Idag såg jag tecken i ett mail jag fick. I ett mail om att jag fått en ny kommentar på min kinakullan blogg. En blogg jag inte skrivit i på evigheter och näst intill glömt av att den existerar. Men mailet kom, kommentaren hade lagts till ett inlägg jag skrev för många många år sedan - men som handlade om hur saker och ting förändras men roten i livet och det som driver mig är detsamma. Precis samma saker som jag själv senast för några timmar sedan satt och funderade på samtidigt som jag tänkte att man kanske skulle ta upp bloggandet igen, då det är ett forum där jag kan samla mina tankar och åsikter och andra människors reflektion på dem.

Så ja, tecken ska man ta till vara på och jag skriver ett blogginlägg igen för första gången på mycket länge och för första gången sedan den 29e augusti 2011 på denna blogg.

Långvarigt eller ej. Here we go.
 

ELON



Ah men fine! Jag kanske gått och blivit kräsmagad - eller så kanske jag blivit gammal. Vad som, hur som. Säg vad ni vill men jag kräks av ELON reklamen som går på TV nu. Jag tycker den är fullständigt vidrig, inte tjänar något syfte och jag blir..... Inte fan vet jag. Men typ stött. Äcklad! När jag ser den. Någon vidrig gammal gubbe som ska jobba som psykolog som viftar in och ut på tungan och smeker sig på brösten.. Ah men seriöst, vem vill någonsin se det? Hade vi fått se en reklam där en ung snygg tjej (eller kille) som gjorde samma gester så hade det väl blivit ramaskri? Men nu.... Nä nu får de va, tydligen... Blir det kul bara för att det är en äldre man som mest ser skvatt galen ut som håller på och har sig. Nej fy fan. Uäck! Kräks gör jag. Kräks!

It's for real



S
itter på jobbet och drömmer mig bort till nästa sommar i Augusti. Till mitt Bröllop. (Iallafall tror vi det blir Augusti. Det ska säkerställas inom kort.) Anledningen till att jag drömmer på jobbet?! Jobbar bröllop. Eller det är ett stort, vackert bröllop på hotellet i skrivande stund. Underbart verkar de ha det. Alla är finklädda, brudparet strålar, vädret är riktigt fint och hela jag uppfylls av lyckorus. Nästan så pass att det tar bort inflammationssmärtorna i ryggen... Almost... I alla fall, kära vänner som ska medverka på mitt bröllop. Eller mitt och mitt. Mitt OCH Andreas bröllop. Jag har en riktigt viktig sak att säga. Jag vill inte, jag upprepar och poängterar inte bli lyft och slängd i luften. På riktigt. Verkligen inte. A big, huge!! NoNo. Det var bara det. Tack.


Recharge



E
fter en härlig dag igår med först besök på frisörtoget (vilket resulterade i en, för mig helt ny hårfärg), följt av två timmars skype-prat med finaste Andreas och sedan mys och lek med Leia och Lucy hemma hos bästa mormor så avslutades kvällen med absolut svinont i ryggen. Efter endel googlande och också ett uns jahapp..... - så har jag nog fått lov att inse att det är rejäla foglossningar. Kul för mig. Och idag när jag vaknar är det hej förkylning som dansar i takt med det höstlika regnet som faller utanför fönstret. Men nu är det bara att ladda om för i eftermiddag kör vi igång med lite jobb igen. Go Go Go! Proviva, Gojibär, nyponsoppa och ingefärsthé - nu kör vi.

Constant lack of inspiration



Jag vill så gärna, men det händer så lite. Jag känner noll inspiration till vad jag ska skriva. Ibland under dagen kan jag känna - ja fan. Detta borde komma upp på bloggen. Så kommer jag hem eller kanske bara sätter mig. Datorn i knät. Blööööööupp. -Ish. Säger hjärnan innan den bluescreenar och det står error över hela mig. Can't help it. Något bättre går det för den andra bloggen men det är för att det mesta som sker i min error-drabbade hjärna har med bebisar och allt runt omkring att göra. Det är en sådan period. Tid.

Hur som haver. Ska till friösren idag. Tips? Går dit utan att ha en aning om vad jag vill. Ha förändring, det är klart. Men kapa mycket hår? Lite? Blond? Mellan? Mörk? Idéer några? Lämna dem gärna här då. Vore ju inte allt för ouppskattat. Oooh! Och förresten. Nionde september flyttar vi in i vårt skogside här vid Leksand Strand. Blir fint det!

Business-trip, my ass!



Titta så bra han har det, den lilla grisen! Fasen alltså. Nu måste jag nog ta och luncha mig innan jag spricker av avund. Men på riktigt. Jag unnar honom men jag kan inte, kan helt enkelt inte, sluta vara ett uns avundsjuk. Nej, men mat var det! Men hörni..... Ser inte armen med det gula och röda bandet på ut som att det inte riktigt hör dit? Som en lös arm som bara är...? Vem är den? Armen... Handen... Eller spökar mina ögon?

The jealousy




Nej, nej. Varför, herregud varför skulle jag vara avundsjuk? Avundsjuk på att Andreas är i Hongkong i trettiotvå graders värme och möter upp gamla goa vänner när jag sitter här. I soffan hemma hos mamma och tittar ut över en vackert askgrå himmel och funderar på om jag lär ta på mig både stumpor och långärmad tröja i dag eller om det räcker med bara strumpor.. Till övriga kläder, ja. Varför skulle jag vara avundsjuk på att han får insupa den härliga stadspulsen, njuta av god mat, och av ja... Hongkong helt enkelt. Nej, finns ju ingen anledning alls. Jag unnar honom detta. Absolut!

-----

Okey, det gör jag. Unnar honom lite trevligheter och om sanningen ska fram så är han där på business-trip men fan! Jag hade gett min högra lilltå för att få ut och resa lite! Det rycker i varje liten nerv i min kropp. M å s  t e  u t  o c h  r e s a! Hur ska detta gå?


This is an update


Träd-/blombild från Xiamen

I
ntet nytt vare det på fronten denna solfyllda dag. Nej, jag vet inte riktigt vad jag syftar på - det har ju hänt grejer! Iallafall värda att nämna i min lilla värld! Jag har varit sjukbeskriven från jobbet. Jag har varit i Göteborg. Jag har träffat Jonna. Jag har träffat farmor. Jag har träffat Jessica. Jag har träffat ANDREAS. Jag har bott på hotell. Jag har varit på liseberg och ätit mjukglass i takt med att jag förlikade mig med tanken på att jag inte skulle kunna prova på atmosphere. Inte i år. Jag har tappat bort min i-phone laddare. Igen. Jag har vinkat av alla de jag träffat. Jag har flugit. Jag har åkt tåg. Jag har återuppstått på jobbet och jag har återvänt hem. Jag har haft hejdundrans trevligt! Nu är det tjugotre dagar tills jag är en helhel igen, eller vi en treenighet, och jag ämnar att göra det bästa av tiden. Som till exempel fika med Joanna, avundas Johanna, njuta av frisk luft och sensommar samt sälja kläder. Det är planen. Och självklart fortsätta min väg mot THE moderhood.

Igår skickade jag, förutom ett stort grattis till Jonna, mina tankar till vår fina Ängla. Två år. Tiden går fort.

Lyrics from an Island



Okey. Resten av ditt liv. Den är inte splittny men har fått en speciell plats i mitt hjärta. Jag har nu ägnat en stund åt att verkligen läsa igenom texten och försöka känna in den. Så sjukt skönt bitter. Så hatisk. Omöjlig att inte älska. Den som inte har eller haft någon att skicka den till, grattis!

Har tänkt på det länge, verkligen tänkt. Hur jag skall få dig att förstå hur det känns. Hur jag skall närma mig detta, våga berätta. Släppa, få hjärtat å lätta. Rädd att jag kanske hade läst dig fel. Kan jag säga nu med säkerhet. Att min första instinkt var korrekt. Nu vill jag uttrycka det i klartext; Du är helt klart unik och speciell. Universum är vigt åt dig själv - Från den djupaste platsen mörkaste delen av min själ vill jag berätta det här


Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer…


Jag hoppas att ditt vin blir till vatten. Blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs. Jag hoppas att olika olyckor händer. Du vet vad jag känner. Jag vet att du hör


Jag hoppas du, Du får leva med det resten av ditt liv. Att du lever med det i all evig tid


Jag hooka’ dig en plats att bo när det var svårt. Gav dig min axel när du var full av gråt. Låna dig pengar att klara dina knipor. Hamnar du i helvetet skicka mig ett vykort. Min kamera försvann, du skyllde på min föredetta vän som du dessutom knulla i min säng. Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar - Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar, än att nånsin igen känna dina vibbar. Du ljög fan bättre än delfinerna simmar. Huvudperson i mina sämsta minnen. Om du var sist på jorden i elfte timmen


Jag hoppas att ditt vin blir till vatten. Blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs. Jag hoppas att olika olyckor händer. Du vet vad jag känner.Jag vet att du hör!


Jag hoppas du, du får leva med det.. Resten av ditt liv. Du får leva med det..


Du spela mina nerver ut tills dom brast. En cancer i röven vart jag än satt. Denna här belöningen blir ditt tack. Hoppas att din utförsäkring går snabbt. Att dom skriver idiot i ditt pass.Att du i ditt nästa liv blir en mask. Fan! Vad jag behövde få detta här sagt. Blir två ton lättare än vad jag vart


Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder. Vad som än händer. Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder. Vad som än händer.


Jag hoppas att ditt vin blir till vatten. Blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs. Jag hoppas att olika olyckor händer. Du vet vad jag känner.Jag vet att du hör!


Jag hoppas du; Aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod, asså aldrig, även när du får en ny. Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du alltid kommer för sent. Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött... Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut.. Och må dina hårddiskar för evigt alltid krascha!


Tuuut says the train...


Tåget mellan Udaipur och Agra. Ett önsketåg - där fanns fläkt.


A
lltså, herregud. Jag hoppas detta blir bättre. Sitter på tåget från Leksand till Göteborg och har helt klart inte haft en skön första bit. Och nästintill sex timmar är kvar innan jag är framme. På tåget mellan Leksand till Borlänge hade jag min plats i en överfull vagn där jag fick bråka till mig min sittplats bland barnfamiljer, fjällvandrare och fjortisar som vägrade vara tysta. Jag fick tillslut sitta ner, dock fick min packning inte någon plats så den vart det till att ha i knät. Och nej, det är inte bara en nätt handväska jag släpar på. Då jag bytte tåg i Borlänge tänkte jag att nu blir det bättre. Äntligen första klass och en ordentlig plats. Synd bara att mitt fotstöd gått sönder och skramlade hela resan, att de som satt bredvid mig spelade dataspel och tävlade om att kommentera händelserna i det högst och att det fanns noll luftkonditionering - solen gassade in genom fönstret hela jävla resan. Den ny-duschade känslan från imorse går inte ens att komma ihåg.. Och absolut inte att lukta sig till (!?). Nu har jag nyligen bytt tåg igen, denna gången i Sala där jag färdas mot Katrineholm. Här hamnade jag bredvid en gubbe som för allt i världen inte vill, alternativt kan vara tyst. Han berättar gärna om sitt liv och och att han varit borta från sin fru hela tvåååå veckor.. Kan ni tänka er!? Tvåååååå veckor!! Stackars stackars karl!! så nu bara måste han ju hem. Jag känner hur hela min kropp töms att empati för honom. Bonusen med honom är att han luktar ladugård. Vagnen är dessutom skitig som fan, varm som fan och befolkad som fan.. Så ja. Bättre resor har jag haft. På toppen av detta så är jag dessutom vansinnigt åksjuk - något jag aldrig annars brukar vara men jepp så är det nu. Så en påse har införskaffats.. Just in case. Ja, det var nog bara det jag ville dela med mig av. Tågresenärens klagan. Håll tummarna för att tåget Katrineholm-Alingsås ska leverera och att ersättningsbussen mellan Alingsås och Göteborg gör mig glad!...... Yup.


Update: Fan för att vara gravid och känslig. Nu fick jag skitdåligt samvete... Stackars gubbe! Det är ju gulligt att han saknar sin fru..... Eller? Annat minus med att vara gravid i skrivande stund är då en för-värk sätter i. Det är inte en ultimat situation. Känner mig döende. Svettig och döende.

XO-XO



Jag borde förstått redan tidigt imorse att idag, idag är inte min dag... Jag borde vetat då jag hällde i tvål (!!!!) istället för sköljmedel i tävttmaskinen att saker och ting inte skulle gå min väg... Och det har de verkligen inte gjort. Morgonen orkar jag inte ens skriva om, mer än att jag är så oerhört tacksam över att mina kollegor på jobbet ställer upp och jobbar istället för mig nu på kvällen och troligtvis även imorgon på dagen. Jag mår diskuterbart och only to make things worse så brände jag mjölken jag skulle ha till min stuvning samtidigt som halsbrännan från helvettet kom och knackade på. Men, jag är inte den som är den! Vila är ordinerad och jag tänker göra mitt bästa, genom att femton.nollfem duna ner i soffan tillsammans med en tallrik falukorv och stuvade(de är fortfarande osäkert hur stuvningen klarar sig)makaroner och umgås lite med mina vänner S och B, njuta av små fluktar av Nate och bara ha det gött då Gossip Girl visas på femma. Hurray för mig!

In a blur



Då var man där igen då. Vid den där packningen... Nog för att det ska bli helt underbart att åka på den här lilla mini-semestern men herreminget vad jag absolut inte älskar att packa! Eller mest kanske det är hela det här fixifixandet inför att man ska iväg. Jag vet inte. Mycket har nog att göra med att jag jobbar tills typ minuten innan tåget går denna gång vilket leder till en hel del oklarheter och stress. Men oavsett så är jag inte något störra fan av det hela, nää. Helt klart inte. Göteborg är det iallafall jag ska till, och äntligen ska jag få träffa min fina Andreas igen. Fasen - det har bara gått strax över en månad men det känns som vi inte sett varandra på evigheter! Så mycket har ju hänt.... Roligt ska det även bli att träffa lilla Farmor och bästa Jonna. Ja, kommer bli ett par sköna tre dagar av ledighet och mys! Får helt enkelt vara värt hustlet som är innan...!

Little Miss Cutie-pie



Bilder från gårdagens badstund vid knubbens, Siljan.


Det sötaste från gårdagen måste varit då jag och Leia satt i mitt rum och småpratade lite, så som man bara kan göra med henne och klockspelet utanför började dåna varpå Leia säger - Men Becca! Snart så ska ju du gifta dig!! Har du glömt bort det eller? Haha, neeej det har jag inte glömt bort, det stämmer ju bra att jag ska göra det men inte riktigt än, svarar jag och Leia fortsätter -Jaa, då ska du ha en prinsessklänning som är vit. Och jag kanske också kommer ha en. Fast regnbågig, det är nog en regnbågigad jag vill. Sötan!

Två av de två sötaste små männikorna som finns är helt klart Leia och Lucy, ingen tvekan där. De kom hit och väckte mig redan klockan sju imorse då föräldrarna jobbar, så nu är det hög tid att gå och äta lite frukost!

Raspberry, loveberry



Jag har visserligen alltid älskat hallon, men nu är det löjligt! Blotta lukten av bäret får mig att svimma lite. Rätt mycket. Kesella hallon, hallonsaft, hallonpaj, hallonyoghurt, självklart färska hallon.... Det går i ett. Och idag, även hemmagjort hallonkräm! Tack Mamma som gjort den godaste hallonkrämen på evigheter som jag fick avnjuta då jag kom hem efter en minst sagt svettig dag på jobbet, Guld värt!

Annars så snurrar dagarna iväg i ett enda tjohej. Jag hänger som vanligt inte alls med utan känner mig mest förvirrad och faktiskt rätt förvånad varje morgon, över att en dag har gått... Vad gör jag med tiden?! Den lixom bara försvinner.. Det är som ett litet mysterie kan man säga. De senaste dagarna har bestått av jobb. Självklart. Men även mys med de sötaste små tjejerna Leia och Lucy. Diamanter! Har även påbörjat nedräkningen tills då jag ska få träffa min Mr. A igen. Eight sleeps to go - snart är vi där. Fy fallera va trevligt det ska bli! Anyhow, nu ska jag försöka sova. till falska toner från trubaduren på Skutan. Med kör. Ibland är livet underbart.

Who said, what happened?


Jag och mamma på Bruntegården, Rättvik.

Idag är en sådan dag då det inte är riktigt rätt.. Eller ja, fel är det ju inte - men det är lixom lite skruvat. Uppochner. Why? Jag ligger hemma och kollar på (läs sjunger med till) Allsång på skansen medan mamma är i Rättvik på Tisdags kul med "tjejerna". Hmmmmmm....... Ja ni, Why? Heh.

Our special thoughts...



I natt vaknade jag som vanligt strax innan fem utav sendrag i vaderna och fötterna. Precis innan jag vaknade hade jag en dröm, från vilken jag hade en tydlig minnesbild då jag vaknade. I drömmen befann jag mig i min barndomsvän Saras föräldrahem tillsammans med en drös andra fina människor. Nere i hennes källare vid sterion hade jag ett viktigt samtal med en av mina bästa vänner, Jonna. Vi har väl aldrig haft särskillt liknande musiksmak hon och jag - vilket var vad vi disskuterade - "När jag lyssnar N'sync så mår jag inte bra alltså... Jag tycker verkligen inte att det är bra! De ger mig en sån där obehaglig känsla i kroppen, precis samma känsla som då jag vill köpa någonting som är alldeles för jävla dyrt och jag tänker -Don't do it, dooooooooon't do it! Samtidigt som jag hör mig själv säga -Går det bra att betala med kort? Ah men du vet, så som det är när man vet att man gör någonting hemskt fel, men ändå fortsätter." Heh ja, vad säger man!? Skönt att jag vet vart jag står gällande musik, eller vad säger du Jonna?

Tidigare inlägg
RSS 2.0