kinakulla

Imorn åker jag tillbaka till Peking. Med lite blandade känslor som vanligt. Jag längtar ju självklart tillbaka och efter Andreas speciellt, och det ska bli sååå kul med adventsfesten och Thairesan men ändå....... Ändå är det någonting som gör att jag vill stanna hemma. Vet inte alls varför, men jag antar att de kanske helt enkelt bara är så att jag är väldigt hemkär!? Skulle tro att det är så. Blir nog hemflytt snart.....? Eller iaf inom ett år. Hoppas jag. De lär väl visa sig om inte annat, står ju iaf i bostadskö i Göteborg nu - måste ju ses som ett steg framåt!?

Jaja, ska väl ta och sova nu. Väskorna är nästan färdigpackade, passet med ett halvårs visum ligger i handväskan, ipoden är laddad med julmusik och ljudböcker... Ngt mer som borde göras?! Hade middag med mamma, mormor, Ida, Isak och Leia idag också. Mysigt! Åt Jonnas Johannas goda indiska kycklinggryta. Inte ett dugg äckligt. Imorn ska jag hinna träffa pappa också, sen går tåget vid 13, och planet kl 18,05... Då får ni tänka på mig och skicka era positiva tankar! Jag vet att jag skrev att min flygrädsla blivit mycket bättre, och det har den! Men den finns fortfarande. Speciellt när jag ska åka själv, som vilket är nästan varje gång. Eller, nu ljuger jag! Självklart flyger jag ju inte själv, men ni vet. Utan personligt resesällskap.... Det är så himla konstigt! Varje gång innan jag ska ut och flyga så mår jag så sjukt dåligt, jag mår jätte illa! Känns som jag ska spy vilken sekund som helst och magen sväller upp som den värsta av ballonger! Jag måste ju vara lite senil, för jag glömmer bort detta inför varje resa och funderar på varför jag mår så jäkla illa, sen efter ett tag kommer jag på, 'De är ju bara för att jag ska flyga.' Är inte de märkligt!? Måste ju vara så att jag undermedvetet fortfarande är livrädd för att flyga? Jag tror nog det...!? Men jag jobbar på det, de gör jag verkligen. Nu kan jag iaf konversera under resan, och jag tror inte jag ska dö varje sekund... Bara varannan. Ähh! De blir bra.

Nu. Sömn! Godnatt!