dal e carl i a
Jaha, sitter på jobbet och det är faktiskt lugnt! Vilket jag tackar någonslags allsmäktig för med tanke på hur jag mår efter gårdagen.....
I fredags så kom Andreas till Sverige, och jag Joanna och Johan åkte till Stockholm för att hämta upp honom. Vilket Andreas inte visste, hans trodde att Isak skulle hämta honom. Så här var det.
Adde skulle landa kl 22,00 och efter att han fått väskorna skulle han bara träffa en kund, vilket skulle ta en 10- 15 minuter..... Vilket inte vart fallet.
Han landade 22,10 vilket ju är heelt okey, men sen mötet........ Äh. Okey. Så här.. Johan och Adde hade aldrig träffats innan så vi tänkte överraska honom lite, Andreas alltså, så när han, Andreas igen, kom ut så stod Johan med en lapp med "Andrén" på och sa att han var Isak kompis och att Isak hade fått förhinder och inte kunde hämta så han skulle skjutsa hem honom, Andreas, eftersom han ändå skulle hem från Sthlm, Johan då. Det gick ju bra, men sen så råkade det bli så att Addes möte varade i en timme!!! inte 10-15 minuter..... Det tog lite döden av surprisen som vi hade planerat, och minuterna gick väääääldigt långsamt. (Ja! min irritation kanske eventuellt växte i takt med minuterna som gick) Men! Tillslut vart mötet slut, och Andreas kom äntligen ut (rimmar!!) och Johan tog med honom till bilen. Jag och Joanna hade planerat att hoppa på honom bakifrån, men då bilen stod väldans nära vilket gav oss för lite tid och Andreas ställde sig vid bilen med ansiktet vänt mot vägen där vi skulle komma ifrån fick vi akut improvisera.... Det hela slutade med att jag hoppa upp på en väskvagn med ballonger o knät och med en kalastuta i munnen och Joanna sprang bakom och skjutsade fram mig i full fart. Vi tutade och stöjade men nej, det kanske inte blev riktigt som vi tänkt... Men lite överraskad vart han, så en flopp klarade vi oss (nog) ifrån....!?!
Vidare....
Igår, lördag, så var jag, Andreas, Joanna och Johan och åt på Gårds Cafét - italienska köket. Gott och trevligt. Sen vart det till att gå upp till mamma och slurka lite. Mamma var inte hemma, nej....! När alkoholmätaren började visa rött och spritnerven hoppade vart det minnes luckan som ropade högst. Sjukt lite folk, bara övervåningen öppen, med det var kul ändå. Iallafall så känns det så idag.. Som att det var kul igår.... Inte idag - absolut inte, får inte misstolkas. Idag skulle jag hellre bli stampad på av en grymling än att stå och le åt foum gäster.... Bilder från kvällen kan komma upp på Joannas facebook i framtiden.
Det var helgen... Och nu då? Inget mer har hänt ju... Nelson Mandela och Knugen var på Dalle idag. Det är ju inte så ofta som det händer.... Annars så nee... Bakis, seg och hårdjobbade?....
Oh! Såg precis att vi har Aftonbladets härligt hemma här nu...
Korsordet heeeeeeeere I come!
I fredags så kom Andreas till Sverige, och jag Joanna och Johan åkte till Stockholm för att hämta upp honom. Vilket Andreas inte visste, hans trodde att Isak skulle hämta honom. Så här var det.
Adde skulle landa kl 22,00 och efter att han fått väskorna skulle han bara träffa en kund, vilket skulle ta en 10- 15 minuter..... Vilket inte vart fallet.
Han landade 22,10 vilket ju är heelt okey, men sen mötet........ Äh. Okey. Så här.. Johan och Adde hade aldrig träffats innan så vi tänkte överraska honom lite, Andreas alltså, så när han, Andreas igen, kom ut så stod Johan med en lapp med "Andrén" på och sa att han var Isak kompis och att Isak hade fått förhinder och inte kunde hämta så han skulle skjutsa hem honom, Andreas, eftersom han ändå skulle hem från Sthlm, Johan då. Det gick ju bra, men sen så råkade det bli så att Addes möte varade i en timme!!! inte 10-15 minuter..... Det tog lite döden av surprisen som vi hade planerat, och minuterna gick väääääldigt långsamt. (Ja! min irritation kanske eventuellt växte i takt med minuterna som gick) Men! Tillslut vart mötet slut, och Andreas kom äntligen ut (rimmar!!) och Johan tog med honom till bilen. Jag och Joanna hade planerat att hoppa på honom bakifrån, men då bilen stod väldans nära vilket gav oss för lite tid och Andreas ställde sig vid bilen med ansiktet vänt mot vägen där vi skulle komma ifrån fick vi akut improvisera.... Det hela slutade med att jag hoppa upp på en väskvagn med ballonger o knät och med en kalastuta i munnen och Joanna sprang bakom och skjutsade fram mig i full fart. Vi tutade och stöjade men nej, det kanske inte blev riktigt som vi tänkt... Men lite överraskad vart han, så en flopp klarade vi oss (nog) ifrån....!?!
Vidare....
Igår, lördag, så var jag, Andreas, Joanna och Johan och åt på Gårds Cafét - italienska köket. Gott och trevligt. Sen vart det till att gå upp till mamma och slurka lite. Mamma var inte hemma, nej....! När alkoholmätaren började visa rött och spritnerven hoppade vart det minnes luckan som ropade högst. Sjukt lite folk, bara övervåningen öppen, med det var kul ändå. Iallafall så känns det så idag.. Som att det var kul igår.... Inte idag - absolut inte, får inte misstolkas. Idag skulle jag hellre bli stampad på av en grymling än att stå och le åt foum gäster.... Bilder från kvällen kan komma upp på Joannas facebook i framtiden.
Det var helgen... Och nu då? Inget mer har hänt ju... Nelson Mandela och Knugen var på Dalle idag. Det är ju inte så ofta som det händer.... Annars så nee... Bakis, seg och hårdjobbade?....
Oh! Såg precis att vi har Aftonbladets härligt hemma här nu...
Korsordet heeeeeeeere I come!
sorg
Idag är det tungt i hjärtat, tungt i själen.... tungt överallt.
Fick veta att det inte går att medicinera min kära, älskade Lena något mer.
"Now its just time for relaxation and meditation" hade läkaren skrivit, menat "vi ska pumpa i henne så mycket morfin som det bara går".... Det är alltså bara dagar, eventuellt veckor kvar..........
Vilket innebär att jag aldrig mer kommer att få se henne!
Jag är så förbannad på mig själv att jag, mitt egoistiska svin, inte tog mig till Göteborg över jul och hälsa på henne!
Jag är så arg för att jag inte ringt, inte visat hur mycket jag älskar henne.
Mailet jag skickat till henne nu, kommer hon antagligen aldrig läsa.......
Även fast detta pågått så många år och även fast vi alla varit medvetna om att denna tiden skulle komma, så är man inte beredd. Det värker i kroppen av sorg. Och nu lever hon fortfarande. Jag hatar att jag tänker på henne som död.
För hon lever, men jag kan inte kontrollera mina tankar. Tårarna bara kommer fast jag inte gråter.
Lena, min älskade, älskade Lena. De senast sju åren har varit fyllda av behandlingar, prover, bra och dåliga resultat. Jeremy finns hos dig, men du har aldrig kunna lyfta upp honom. Det är så orättvist! Så sjukt jävla orättvist! En genom god älskad människa som du borde inte drabbas av detta, och absolut inte på detta sätt!
Vad hände? Vad händer? För 4 dagar sedan fick vi veta att du var så mycket bättre! Att allting såg så fantastiskt bra ut med tanke på omständigheterna. Fan.
Och varför, pappa, behövde du tala om dödsångest!? Varför??? Det är det som plågar mig mest just nu. Vetskapen om hur dåligt du mår, Lena.
På ett sätt, för din skull, så hoppas jag att det går fort. Jag vill inte att du ska lida.
Men jag vill inte släppa dig! Vill för alltid ha dig kvar. Men jag vill ha dig här på jorden frisk. Så som du ska vara......
Fan....... 38 år.........
Fick veta att det inte går att medicinera min kära, älskade Lena något mer.
"Now its just time for relaxation and meditation" hade läkaren skrivit, menat "vi ska pumpa i henne så mycket morfin som det bara går".... Det är alltså bara dagar, eventuellt veckor kvar..........
Vilket innebär att jag aldrig mer kommer att få se henne!
Jag är så förbannad på mig själv att jag, mitt egoistiska svin, inte tog mig till Göteborg över jul och hälsa på henne!
Jag är så arg för att jag inte ringt, inte visat hur mycket jag älskar henne.
Mailet jag skickat till henne nu, kommer hon antagligen aldrig läsa.......
Även fast detta pågått så många år och även fast vi alla varit medvetna om att denna tiden skulle komma, så är man inte beredd. Det värker i kroppen av sorg. Och nu lever hon fortfarande. Jag hatar att jag tänker på henne som död.
För hon lever, men jag kan inte kontrollera mina tankar. Tårarna bara kommer fast jag inte gråter.
Lena, min älskade, älskade Lena. De senast sju åren har varit fyllda av behandlingar, prover, bra och dåliga resultat. Jeremy finns hos dig, men du har aldrig kunna lyfta upp honom. Det är så orättvist! Så sjukt jävla orättvist! En genom god älskad människa som du borde inte drabbas av detta, och absolut inte på detta sätt!
Vad hände? Vad händer? För 4 dagar sedan fick vi veta att du var så mycket bättre! Att allting såg så fantastiskt bra ut med tanke på omständigheterna. Fan.
Och varför, pappa, behövde du tala om dödsångest!? Varför??? Det är det som plågar mig mest just nu. Vetskapen om hur dåligt du mår, Lena.
På ett sätt, för din skull, så hoppas jag att det går fort. Jag vill inte att du ska lida.
Men jag vill inte släppa dig! Vill för alltid ha dig kvar. Men jag vill ha dig här på jorden frisk. Så som du ska vara......
Fan....... 38 år.........
en kort en....
Ja nu blir det en kortis. På riktigt. Tror jag. Ingenting har hänt i mitt liv så.....
Har jobbat sen sist, Tällberg Forum är i fullrullning igen och det är precis hur mycket som helst att göra. Jobbade 6,30-17,30 idag då jag tvingade mig själv hem... Kul. Men dagarna går fort.
På fredag kommer Adde till Sverige, men inte hit. Allt är lite struligt med vart man ska när och var och hur. Leksand, Göteborg och Örebro ska hälsas på. Klassträff, konfirmation och affärsmöten ska planeras in. Aja. De funkar nog.
Eller så gömmer vi oss. Jag vet inte.
Imorgon så ska jag nog haka på Mariah, Sara och ngn kompis till Sara på en runt Siljan tur. Kan bli kul att göra något, så håller vi tummarna för att det inte ska bli regn. En dans i fjäderbonad kan bli av på norsgatan ikväll.
Förövrigt så utnyttjade jag min goda vän Kelda idag igen, hon är snäll och lagar mat till mig. Amazing Asparragus! Mmm!
Sen diskade jag. Nu ska jag... vet inte. Kolla runt i lägenheten och kanske jaga en eller annan dammråtta!
häpåre!!
Har jobbat sen sist, Tällberg Forum är i fullrullning igen och det är precis hur mycket som helst att göra. Jobbade 6,30-17,30 idag då jag tvingade mig själv hem... Kul. Men dagarna går fort.
På fredag kommer Adde till Sverige, men inte hit. Allt är lite struligt med vart man ska när och var och hur. Leksand, Göteborg och Örebro ska hälsas på. Klassträff, konfirmation och affärsmöten ska planeras in. Aja. De funkar nog.
Eller så gömmer vi oss. Jag vet inte.
Imorgon så ska jag nog haka på Mariah, Sara och ngn kompis till Sara på en runt Siljan tur. Kan bli kul att göra något, så håller vi tummarna för att det inte ska bli regn. En dans i fjäderbonad kan bli av på norsgatan ikväll.
Förövrigt så utnyttjade jag min goda vän Kelda idag igen, hon är snäll och lagar mat till mig. Amazing Asparragus! Mmm!
Sen diskade jag. Nu ska jag... vet inte. Kolla runt i lägenheten och kanske jaga en eller annan dammråtta!
häpåre!!
veckan efter....
Jaha, dags igen. Ska försöka fatta mig kort. Har fått klagomål ang mina långa inlägg... Vissa kan tydligen aldrig vara riktigt nöjda. Petnissor! Grr! Aja. Som den vän jag är så försöker jag förbi se det.
Jag är iaf hemma i Sverige igen. Välkommen! Tack.
Kom hem i torsdags efter en något jobbig flygresa då jag satt bredvid Johnny 52 som pratade med mig konstant i nie timmar!! Kändes inte ett dugg okey. När jag äntligen landat så hämtade min kära brorkalkon mig på Arlanda. Efter hemkomsten till Leksand runt 23,30 hann jag knappt innanför dörren innan jag vart hotad. "Följer du inte med ut så får du stryk". Det vill man ju inte ha så baren vart det. Vakande jetlaggad och lite småseg i ottan på midsommarafton och funderade seriöst på att kasta telefonen i toaletten och gömma mig i närmsta grotta. Men! Jag upptäckte ganska snart hur dålig jag är på geografi så jag fick spola ner tanken istället för telefonen.. Vid fyra kom Jonna hit, då började allt kännas bättre! Mat, vin, 80-/90-tals musik och sedan gropen fick alkoholnerven att hoppa av glädje och ryckte tydligen med hela mitt alkoholistiska system, av bilderna på facebook att dömma. Midsommarafton vart iaf feichang hao! Kändes dock inte riktigt lika bra på midsommardagen då jag med glädje skulle bytt ut min kropp mot en apelsin, påväg att bli pressad. Trots detta, som den kämpe man är, vart det Lucky senare på kvällen. Dock oerhört lugnt. Typ. Jag och Jonna stod själva i ett hörn och röjde för att slippa svettas. Lyckades det? Hmm. Who knows.
I söndags körde jag igång och började jobba på Dalle igen, kändes helt okey. Går som på rutin skulle man kunna säga!
Har jobbat även idag. Sen åkte jag med Roggan hem och kolla på Zeitgeist, en väldigt intressant dokumentär som mosar till det i skallen lite så nu vill jag gråta för moder jord.
I denna stund när jag skriver detta lider jag av en sjuk trisstess. Allting är väldigt tyst och lugnt. Ingenting händer, en någon panikartad känsla börja stiga.
Måste. Hitta. På. Något. Nu!!!!
Ska kanske tvinga med mamms på en promenix när hon kommer hem tror jag. Hon har varit och shoppat nygårdsanna åt mig. En må tacke! Tur att min fina älskade karlslok kommer till Sverige snart, för jag tror att man kanske kan sakna sig galen - och syftar jag inte på mig. Eller?
Skit också! Långt igen, men "don efter person"!?
Ett ps. Blir nog inte någon promenad... Dagens 73:e spöregn kom precis in över leksand.
Jag är iaf hemma i Sverige igen. Välkommen! Tack.
Kom hem i torsdags efter en något jobbig flygresa då jag satt bredvid Johnny 52 som pratade med mig konstant i nie timmar!! Kändes inte ett dugg okey. När jag äntligen landat så hämtade min kära brorkalkon mig på Arlanda. Efter hemkomsten till Leksand runt 23,30 hann jag knappt innanför dörren innan jag vart hotad. "Följer du inte med ut så får du stryk". Det vill man ju inte ha så baren vart det. Vakande jetlaggad och lite småseg i ottan på midsommarafton och funderade seriöst på att kasta telefonen i toaletten och gömma mig i närmsta grotta. Men! Jag upptäckte ganska snart hur dålig jag är på geografi så jag fick spola ner tanken istället för telefonen.. Vid fyra kom Jonna hit, då började allt kännas bättre! Mat, vin, 80-/90-tals musik och sedan gropen fick alkoholnerven att hoppa av glädje och ryckte tydligen med hela mitt alkoholistiska system, av bilderna på facebook att dömma. Midsommarafton vart iaf feichang hao! Kändes dock inte riktigt lika bra på midsommardagen då jag med glädje skulle bytt ut min kropp mot en apelsin, påväg att bli pressad. Trots detta, som den kämpe man är, vart det Lucky senare på kvällen. Dock oerhört lugnt. Typ. Jag och Jonna stod själva i ett hörn och röjde för att slippa svettas. Lyckades det? Hmm. Who knows.
I söndags körde jag igång och började jobba på Dalle igen, kändes helt okey. Går som på rutin skulle man kunna säga!
Har jobbat även idag. Sen åkte jag med Roggan hem och kolla på Zeitgeist, en väldigt intressant dokumentär som mosar till det i skallen lite så nu vill jag gråta för moder jord.
I denna stund när jag skriver detta lider jag av en sjuk trisstess. Allting är väldigt tyst och lugnt. Ingenting händer, en någon panikartad känsla börja stiga.
Måste. Hitta. På. Något. Nu!!!!
Ska kanske tvinga med mamms på en promenix när hon kommer hem tror jag. Hon har varit och shoppat nygårdsanna åt mig. En må tacke! Tur att min fina älskade karlslok kommer till Sverige snart, för jag tror att man kanske kan sakna sig galen - och syftar jag inte på mig. Eller?
Skit också! Långt igen, men "don efter person"!?
Ett ps. Blir nog inte någon promenad... Dagens 73:e spöregn kom precis in över leksand.
Mycket intressant
Jaha, då var det ett tag sen man skrev igen då. Förlåt!
Vet inte vad jag ska skylla på denna gång egentligen. När Jonna var här så var det fulla rullen men sen dess så ja. Ingenting förutom lathet skulle jag tro. Eller kanske ännu mer att det faktiskt inte har hänt så mycket intressant i mitt liv sedan dess. Förens idag!!! Men jag tar det i tur och ordning.
Jonna var som ni vet här på besök, jätte trevligt!! Hon åkte hem 7 juni, samma dag som Isak och Adde fyllde år, och sedan dess har det inte alls varit lika kul här. Vädret vart visseligen bättre men de spelade mindre roll. När hon åkte så märkte jag verkligen hur mycket jag saknar er alla mina vänner där hemma. Visst att man får vänner här men det är inte alls på samma sätt. Ni är underbara och jag hoppas att ni vet om det!
De senaste dagarna har jag försökt sätta mig in lite i Andtrades (Addes företag) verksamhet, och då mestadels den ekonomiska delen vilket då inte är min starkaste sida. Med ett G i matte A och en väldigt stor slarverådra som rycker i mig mest hela tiden så måste jag kämpa lite hårdare än vad andra kanske skulle fått göra. Eller ja, de har jag väl egentligen inte gjort eftersom jag har slingrat mig ur det mesta hitills men det kommer. Nog. Annars så har det ju även här varit fotbollsfeber. Mitt i nätterna har både jag och Andreas suttit iklädda matchdräkter på The Pavilion med en massa andra Svenskar och hejat fram Zlatan och gänget. Alltså vart även vi sjukt förbannade då Spanien dunkade in sitt mål på övertid i Lördags. Men nya tag på Onsdag. Då ska ryssarna krossas! Det är väldans märkligt hur nationalistisk man blir när man flyttar utomlands, speciellt när det är event som dessa som pågår! Men jag hoppas att mina fotbollsgalna vänner hemma i Sverige är stolt över mig! =)
Nu kommer jag till delen i mitt liv då detta intressanta som jag tidigare nämde hände. Jag vet inte hur mycket jag vill/vågar skriva här men iaf så har jag den senaste tiden varit lite...... "besviken" på mitt tillfälliga hemland och råkade då nämna detta på ett kanske inte lika fint sätt som här för min kära mor via mail. I det mailet skrev jag också inom parantes efter att jag skrivit det jag ogillar för tillfället "jaha, och om ngn äcklig liten k***s läser att jag just skrev det - vad händer då? Blir jag straffad och satt under t**t*r i ett k*******t fängelse eller!? vavvavavavavavavvaa????" Då kanske ni också kan förstå nivån av min "besvikelse" som jag hade uttryckt.
Nu kommer vi till det intressanta. När jag idag satte mig vid datorn så kom jag inte längre in på min msn, helt utan anledning, och inte heller på min mail med anledningen att ; jag citerar "Problem med säkerhetscertifikat kan tyda på att någon försöker lura dig eller snappa upp data som du sänder till servern".... Hmm Ja, jag blir alltså kollad av mitt tillfälliga hemland?!? (som jag inte längre vågar nämna vid namn där av * lite här och var, kör säkert och *ar vissa ord ist för att bli fortsatt kollad) Jag är nu r**d att telefonen också kan vara avl*****d och att det är i smyg uppsatta dolda kameror i lägenheten. Ja, nej men det var väl min dag då. Hör ni inte av mig på några dagar kanske ni kan börja oroa er lite!
Och om ni vill mig ngt skriv på facebook då! =P
Avlslutar med Beijing OS slogan
"ONE WORLD ONE DREAM"
Vet inte vad jag ska skylla på denna gång egentligen. När Jonna var här så var det fulla rullen men sen dess så ja. Ingenting förutom lathet skulle jag tro. Eller kanske ännu mer att det faktiskt inte har hänt så mycket intressant i mitt liv sedan dess. Förens idag!!! Men jag tar det i tur och ordning.
Jonna var som ni vet här på besök, jätte trevligt!! Hon åkte hem 7 juni, samma dag som Isak och Adde fyllde år, och sedan dess har det inte alls varit lika kul här. Vädret vart visseligen bättre men de spelade mindre roll. När hon åkte så märkte jag verkligen hur mycket jag saknar er alla mina vänner där hemma. Visst att man får vänner här men det är inte alls på samma sätt. Ni är underbara och jag hoppas att ni vet om det!
De senaste dagarna har jag försökt sätta mig in lite i Andtrades (Addes företag) verksamhet, och då mestadels den ekonomiska delen vilket då inte är min starkaste sida. Med ett G i matte A och en väldigt stor slarverådra som rycker i mig mest hela tiden så måste jag kämpa lite hårdare än vad andra kanske skulle fått göra. Eller ja, de har jag väl egentligen inte gjort eftersom jag har slingrat mig ur det mesta hitills men det kommer. Nog. Annars så har det ju även här varit fotbollsfeber. Mitt i nätterna har både jag och Andreas suttit iklädda matchdräkter på The Pavilion med en massa andra Svenskar och hejat fram Zlatan och gänget. Alltså vart även vi sjukt förbannade då Spanien dunkade in sitt mål på övertid i Lördags. Men nya tag på Onsdag. Då ska ryssarna krossas! Det är väldans märkligt hur nationalistisk man blir när man flyttar utomlands, speciellt när det är event som dessa som pågår! Men jag hoppas att mina fotbollsgalna vänner hemma i Sverige är stolt över mig! =)
Nu kommer jag till delen i mitt liv då detta intressanta som jag tidigare nämde hände. Jag vet inte hur mycket jag vill/vågar skriva här men iaf så har jag den senaste tiden varit lite...... "besviken" på mitt tillfälliga hemland och råkade då nämna detta på ett kanske inte lika fint sätt som här för min kära mor via mail. I det mailet skrev jag också inom parantes efter att jag skrivit det jag ogillar för tillfället "jaha, och om ngn äcklig liten k***s läser att jag just skrev det - vad händer då? Blir jag straffad och satt under t**t*r i ett k*******t fängelse eller!? vavvavavavavavavvaa????" Då kanske ni också kan förstå nivån av min "besvikelse" som jag hade uttryckt.
Nu kommer vi till det intressanta. När jag idag satte mig vid datorn så kom jag inte längre in på min msn, helt utan anledning, och inte heller på min mail med anledningen att ; jag citerar "Problem med säkerhetscertifikat kan tyda på att någon försöker lura dig eller snappa upp data som du sänder till servern".... Hmm Ja, jag blir alltså kollad av mitt tillfälliga hemland?!? (som jag inte längre vågar nämna vid namn där av * lite här och var, kör säkert och *ar vissa ord ist för att bli fortsatt kollad) Jag är nu r**d att telefonen också kan vara avl*****d och att det är i smyg uppsatta dolda kameror i lägenheten. Ja, nej men det var väl min dag då. Hör ni inte av mig på några dagar kanske ni kan börja oroa er lite!
Och om ni vill mig ngt skriv på facebook då! =P
Avlslutar med Beijing OS slogan
"ONE WORLD ONE DREAM"
