På gatorna drog folk omkring, och drog från krog till krog. Och alla drack varandra till och dansade och log. I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut...

Det känns fruktansvärt långt bort, den drömmen. Jag finner inte ord att skriva som egentligen har någon betydelse en dag som denna, då man vaknar upp till nyheten att över 80 personer mist livet under ofartbara omständigheter. Min klagan i föregående inlägg känns löjlig och jag sänder mitt djupaste medlidande till en nation som blivit drabbad av ett mörker utan botten. Min kloka vän Johanna har uttrykt det väldigt bra i sin blogg "Idag finns det inte fem miljoner norrmän och nio miljoner svenskar. Idag är vi fjorton miljoner nordmän."

Jag tror inte att någon av er har missat att det råder akut hungersnöd i östra Afrika. Anledningen till detta kommer bl.a från en kombination av uteblivet regn, sinande reurser, konflikter i de olika länderna och stigande matpriser och har nu lett till en katastrof vilken innebär att miljontals människor svälter. De står inför en värre hungersnöd än det varit på över sextioår. Detta gäller främst i Kenya, Sudan och Etiopien men även i delar av andra länder.

Jag vet att många av er inte har en förmögenhet att ta av, att ni behöver era pengar. Sparar. Men alla vi, alla! Har så vi kan ge någonting. Femtio kronor är inte ens en öl på baren. Det är Aftonbladet med Sofis mode bilaga. Det är en kaffe och en kaka på ett kafé. Ett linne på H&M. Det kan vi avstå. En av alla de gånger vi unnar oss det..

I dessa utsatta länder räcker fyrahundra kronor till mat för en mamma och ett barn i tre månader.... Tre månader. Om alla vi ger någonting - kan vi göra mycket. Hjälp mig att göra mer och framför allt, hjälp framtiden och de som verkligen behöver.

Det finns ett flertal sätt att bidra -
T.ex kan ni sms:a KATASTROF till 72910 så hjälper ni till med 50 sek via Plan International.
Ett annat sätt är att klicka på länken här för att komma till Plans gåvoshop.



Bilder tagna under vår Afrika-resa våren -10

Tack.

Andreas första (troligtvis även sista) Yogapass, I Indien- Goa. 29 år, soon to be då iallafall, och fräschare än någonsin :-)

GRATTIS VÄRLDENS FINASTE VÄN, SJÄLSFRÄNDE, POJKVÄN, FÄSTMAN OCH PERSON! Din dag idag, tjugonio år och helt perfekt är du! Älskar dig och vi kommer få en toppendag tillsammans - trots jobb och packningskaoset som omringar oss! Puss från mig och liten

Ett stort GRATTIS även till bror min och gose-Lucy som också dem fyller år idag, tjugotre respektive ett. Hoppas ni får en toppendag allesammans fylld av sol, värme, presenter, god mat och kramar!

Har precis varit och lämnat av Mami på Pekings flygplats, och i skrivande stund så sitter hon på planet på väg hem till Svedala (Maja, läs Sverige! hahaha). Fasen, jag avskyr verkligen att säga hejdå! Det går inte över, hur ofta jag än gör det! Till och med då mina gäster åker hem tycker jag det är jobbigt. Och nu, även fast det bara är tre veckor tills jag själv landar på Arlanda så är det riktigt jobbigt! Jag kommer på hur långt bort jag befinner mig och blir super sentimental så fort sista vinkningen är vinkad. Andreas vet detta väl, det är honom jag ringer till och grinar oavsett om det är han eller någon annan, i detta fallet mamma, som åker och jag tror nästan han börjat sitta och vänta på att telefonen ska ringa då jag åker ut med någon till flygplatsen! Haha. Men mor min är i och för sig likadan så kanske får jag skylla på generna!? När vi skiljdes åt nu grinade hon först och sedan när jag spelat cool tills hon åkt ner för rulltrappan satte jag igång. Löjliga familjen!?! Hur som helst har det varit jätte roligt att ha henne här, mamma hur grinig jag än kan vara mot dig så älskar jag att ha dig nära, vet det! Och även fast det vart en heldag av läghetsletande av olika dess slag i Xiamen hoppas jag det varit ömsesidigt! Bäst var hotspringsen och att jag fick upp henne i Shanghai World Financial Center, fyrahundrasjuttiofyra meter upp i luften på glasgolv! Hah.

Well well, nu ska jag vila! Något välbehövligt och även en bov till min tjurighet sista tiden, tror jag. Har kört på i ett lite för högt tempo, vilket börjar ta ut sin rätt. Insåg idag när jag kom hem och såg mig själv och magen i spegeln att jag nog hållt i gång så pass mycket att jag inte riktigt förstår vad som sker. Inte hunnit ta in och smälta. Att jag snart ska bli mamma, att vi ska bo i Sverige för ett halvår och att vi ska flytta från Peking på heltid. Time to sit back, relax and think... Then action!

Okey, så nu har jag haft 10 dagar på mig att meddela, berätta, outa, skriva, ringa, säga... Men jag har varit tyst - och varför vet jag inte. Mest kanske för att jag inte riktigt vet hur jag ska få ut det, så det blir värdigt, rätt och perfekt. Konstigt egentligen när det enda jag vill göra att skrika ut det - låta alla veta och bara njuta. Fast njuter gör jag.. Myser för mig själv och dumler åt tanken. Men hörni. Let's do this, Jag ska gifta mig!!!!!!!! Andreas har på-riktigt-friat och jag svarade självklart JA och har fått en ny fin ring på mitt finger! Behöver jag ens säga att jag lyckobubblar?? Nästa sommar är det som gäller och planeringen är redan i full gång. Jag är så så så glad och kan inte förklara med ord hur detta känns men disney-prinsessa på speed - if that makes any sense at all!?

Peeps; I'm getting married! Andreas proposed when we were in Thailand!! And I, of course, said YES! If I'm happy?! So happy! So so happy!

Om precis en vecka fyller jag år. Jag är ett av de mytomspunna Marsbarnen. 26 episka sägs det att jag fyller och med tanke på hur hysteriskt födelsedagsälskade jag är så har jag nog rätt bra koll på min ålder! Heh. Jag har inte ens en gnutta ångest eller åldersnoja. 26 år känns ungt, som att det är runt den åldern som saker och ting börjar ordna upp sig. Hur som haver, det enda jag önskar mig är; plättårtan ovan, löneförhöjning, ett körkort, en flygbiljett, fler kunder och kärlek. Vad tror ni om mina chanser att det kommer gå i uppfyllelse? Plättårtan vill jag nog ha mest.

Nedräkning inför min b-day:
*-1 dag till ledig dag. *-2 dagar till Saigon. *-4 dagar till Kambodja, Siem Reap. *-6 dagar till Thailand, Bangkok. *-7 dagar till min födelsedag och tills jag möter upp världens bästa Andreas i Bangkok för en lovely weekend!

Sverige, Dalarna, sommar. Högst på min wish-list just nu.

Det finns ingen plats där jag skulle vilja vara just nu lika mycket som hemma i Leksand. Jag längtar hem som aldrig förr! Längtar till Hemköp, längtar till svensk luft, svensk vår. Takdropp, snödropp och första cykelturen genom Åkerö. En glass utanför mitt-i och en runda på strandpromenaden. Svenska vänner och min familj. Det känns hemsk men jag vill verkligen inte vara här just nu! Jag läser i tidningar och på olika bloggar, om vädret, nyheter, bak och mode och jag vill bara hem! Lika mycket som en obstinat 3-åring kan själv. Fyra månader kvar.. Fan, det känns som en mindre evighet. Men jag antar, och hoppas, att livet kommer lägga i en högre växel igen från och med imorgon, då mina resor sätter igång. Med Vietnam som första anhalt. Det ska visseligen bli rätt kul, men i hjärteroten känner jag inte för det. Inte som jag brukar. I vanliga fall är jag lite nervös men ändå exalterad inför säsongens första men nu. Not so much. Får satsa på mental-boost idag på eftermiddagen tror jag. Men fasen alltså, man kanske skulle ta och flytta hem?! Det är väl i och för sig inte mycket som säger att gräset är grönare på andra sidan och jag vet hur det, jag, brukar låta efter bara några veckor hemma. Tristess och kinalängtan. Fuck.


Wonderful Tällberg i vårsol

Till roligare nyheter då, Justin "The Biebs" Bieber vet vi väl alla vem det är, yes? Jag roas något vansinnigt av hysterin som pågår kring denna arma pojk. Nu har det sålts en lock från hans hår på E-bay. För 40,000 USD. Vansinne. Men det känns ju uppmuntrande att folk kan slänga sig runt med sådana summor på sådana ting. En hårlock. Själv gräver jag i fickor och gamla plånböcker för att skramla ihop en slant till dessa hår-/armband. A must have.

Idag fyller en av mina allra närmsta vänner, Johanna år. 26 episka. Hanna, Hoppas du har och får en underbar dag fylld av goda ting! Jag hoppas att du vet vad du betyder för mig och vad du är - en fantastisk människa! Du är en sådan vän som, oavsätt situation, väder eller förutsättning ställer upp och alltid finns där, vilket är guld värt! Och även fast vi ses alldeles för sällan så känns det som vårt vänskapsband stärks för varje gång vi ses och jag får för mig att du känner det samma.. Älskar och saknar dig fina du.

... Och till er andra underbara vänner där ute, även fast Johanna fick en liten kärleksförklaring såhär på kvällskvisten så hoppas jag att även ni vet vilken plats och betydelse ni har i mitt hjärta! Group Hug!!!! :-)

En vinnande dag i mitt Indiska liv.

Fick min första (?) uppenbarelse idag! Den var inte religös, den var inte vacker - den var rätt brutal och ärlig. På sitt egna lilla fega vis. Winning isn't for loosers. Att vinna är inte för förlorare. True that, eller? Kändes bara så sant, så... Ja, som Andreas sa - något som skulle kunna stå skriver på en t-shirt. Köpt på Khao San Road i Bangkok. Något sådant. Upplyft och upplyst ska jag sväva på denna epiphany resterande tiden av dagen. Kom ihåg, kära läsare vart ni läste det först. Winning isn't for loosers. Word.

Ofta får jag frågorna vad tycker du bäst om när du kommer hem? och vad saknar du mest när du inte är hemma? Jag har funderat endel på detta och förutom det självklara som familj och vänner så är det  jag saknar absolut mest och det jag uppskattar allra bäst när jag kommer hem en stjärnklar himmel. Jag tänker egentligen inte så mycket på det när jag är här men varje gång jag kommer hem och mörkret faller och stjärna efter stjärna visar sig och förvandlar den annars så mörka himlen till ett hav av ljus.... Det är en magisk känsla. Här kan man, om man ha tur, se en stjärna. Ibland. En kanske två. Brukar säga att i storstäder får man njuta av stadsljuset istället... Igår dock, efter en kväll i filosofins tecken, då jag ställde mig och kollade ut genom fönstret var himlen fylld av stjärnor! Inte i närheten av hur det kan se ut hemma, men jag fick det till femton stjärnor och för mig var det magi. Efter ett par dagar av tvivel och tryck i bröstet var det som en kick av ny energi. Det kanske är cheesy men vi är alla under samma himmel, kollar på samma stjärnor och andas samma luft och det ger mig en känsla av trygghet.

Tips på skön musik för en bra start på dagen; Gurunam Singh - The journey home.
Tack Eliisa för tipset!

Dags för några rader om hur synd det är om mig... Håll i er. Från att jag satte foten i Kinaland igen efter min Sverige visit har sak efter sak bara krånglat. Seriöst. Först tre veckor av dunderförkylning eller megainfluensa eller vad det nu var. Feber, ont, hosta, snuva, allmänt blaha. Hostan och förkylningen är fortfarande kvar trots diverse kurer så har inte fått en hel natts sömn sedan den 21 december. Tidigare i veckan vart jag matförgiftad. Bunden till läghenheten på heltid precis samma dag som Pingguo hissbestämmarna tog belsutet att borra i/på/under/över/runt hissen precis ovanför min lägenhet. Dessutom är det så torrt och jäkligt här (det kommer blåa blixtrar när man tar nyckeln mot låset för det är så torrt. Stötimun = check) så att gå runt på mina fötter är som att gå runt på öppna blödande sår. Nu har även självsprickorna kommit till händer. Underbart att diska. Mina fläckar i ansiktet har de senaste dagarna spridit sig och är fler än någonsin så det ser ut som jag har vattkoppsärr eller liknande all over. Och nu, sist men inte minst, precis nyss. Cirka en timme sedan hängde sig ryggen. Jag skulle gå upp och hämta ytterligare en tablett för min huvudvärk (!!!!) och då bom bom kom jag inte ens upp ur sängen. Så nu ligger jag här. Förbannad och kissnödig och har precis avbokat städerskan. Fan. Ibland är livet helt fantastiskt.