kinakulla

Ofta får jag frågorna vad tycker du bäst om när du kommer hem? och vad saknar du mest när du inte är hemma? Jag har funderat endel på detta och förutom det självklara som familj och vänner så är det  jag saknar absolut mest och det jag uppskattar allra bäst när jag kommer hem en stjärnklar himmel. Jag tänker egentligen inte så mycket på det när jag är här men varje gång jag kommer hem och mörkret faller och stjärna efter stjärna visar sig och förvandlar den annars så mörka himlen till ett hav av ljus.... Det är en magisk känsla. Här kan man, om man ha tur, se en stjärna. Ibland. En kanske två. Brukar säga att i storstäder får man njuta av stadsljuset istället... Igår dock, efter en kväll i filosofins tecken, då jag ställde mig och kollade ut genom fönstret var himlen fylld av stjärnor! Inte i närheten av hur det kan se ut hemma, men jag fick det till femton stjärnor och för mig var det magi. Efter ett par dagar av tvivel och tryck i bröstet var det som en kick av ny energi. Det kanske är cheesy men vi är alla under samma himmel, kollar på samma stjärnor och andas samma luft och det ger mig en känsla av trygghet.

Tips på skön musik för en bra start på dagen; Gurunam Singh - The journey home.
Tack Eliisa för tipset!