kinakulla

Snart, om bara ett fåtal timmar, är vi tillsammans igen! Nedräkningen är vid noll dagar och fy fan va skönt det känns! Strax efter tio ikväll ser jag fram emot att få världens härligaste kram då jag kliver av ersättningsbussen (mmhm, tacken för att man beställer första klass....) i Göteborg! Söndag, måndag och tisdag har vi tillsammans - dessvärre måste jag åka hem redan Onsdag då jag jobbar på eftermiddagen sedan åker Andreas tillbaka till Xiamen på Torsdag. Men det tänker vi inte på nu. En månad kvar tills vi bor ihop igen och cirka tolv timmar tills vi hand i hand tar oss mot Jonna. Love!

För ett tag sen fick jag ett skype samtal av världens goaste Leia, hon hade gjort ett paket. Inte till mig, inte till Andreas utan till Ängla. Vår lilla Ängla som inte riktigt fick någon chans i detta livet. Men Leia vet till fullo vem hon är och hade gjort ett paket till bara henne. Några dagar efter detta samtal fick jag bilden hon målat i mailen. Söta fina lilla prinsessa - tusen tack för den fina presenten. Jag lovar att Ängla glädjs åt den vart än hon nu är, och jag... Jag kan inte kolla på bilden utan att böla som ankunge.

Bilden är åt ett håll, sen är texten åt ett annat - för er som inte är läskunniga står det EANGL alltså ENGLA!

Leia. Lucy. Jag saknar er! Dessutom saknar jag påsken, och de påskfiranden vi hade i Sörsjön förr. Riktigt härliga tider - jag hade gett allt för att bli långfis i fredags.. Ruvar och boar. Positivt är att ett paket knackade på hotellrumsdörren idag med ett påskägg och ett kort från min bästa. Hemmagjort. Hjärtligt. Mycket mycket uppskattat, och gott var det med!

Fick ett lyckorus när jag gick in på denna bloggen i dag, var i från jag har lånat bilderna ovan. Är det någonting jag älskat så länge jag bara kan minnas så är det såpbubblor. Eller egentligen allting som glittrar men det är något speciellt med just såpbubblor. Under perioden då lunarstorm var hett som gott kaffe var t.o.m mitt användarnamn glitterbubblan. Och även på skunk tror jag. Hur som. Det är det stort gilla på bildkollaget i alla fall. Och egentligen anledningen till att jag skriver.

Bra dag idag. Vår/försommar i luften och glad grupp. Dock en jädra skitförkylning plus tandvärk som molar men det är säkert bättre imorn. Nu ska jag googla glitter och rosa innan det är dags att stänga de melerade.

Har jobb-break och nästa grupp kommer först om fyra dagar. Har haft det toppen i Vietnam och Kambodja, men de är bra skönt att chilla lite nu efteråt. Landade i Bangkok i onsdags där jag och Andreas spenderat en härlig lång-weekend och lyxat ordentligt. Firat födelsedag har vi också gjort och jag kan säga att det utan tvekan blev den bästa födelsedag jag någonsin kunna drömma om! Mer detaljer och bilder kommer när jag är tillbaka i Peking.

Peace out -

Mochi på sitt bästa chillar place.

Har precis kommit tillbaka till lägenheten efter att ha lämnat min lilla bebis hos Chris och Kate, som är snälla och tar hand om henne igen när jag åker iväg. Tack! Känns som alltid väldigt tomt här hemma efter lämnandet men it's for the best. Iallafall.. Det var så lustigt, när jag satt i taxin på väg över till deras lägenhet med katten i knät.. Äh, lite mer från början kanske. Taxichaffisen som plockade upp oss hade, då han stannade till, riktigt så gangster-hög volym på radion (hur gammal är jag???) men så snart han såg att jag hade Mochi, som han för övrigt trodde var en hund, skruvade han snabbt och snällt ner till human nivå. En trevlig karl var han chauffören. I min ålder + - några år och av dialekten att dömma, relativt nyinflyttad från södra Kina. Kanske Hunnan. I vart fall. På radion avslutas en radio-prat-programm och byts ut mot musik, för ovanlighetens skull en engelsklåt. Jag kan se chaufförens ögon i backspegeln och jag ser hur han börjar kika ner mot radio med... Närmast lite panik i ögonen. Han flackar back blicken mot mig, ner mot katten, tillbaka mot radion. Kolla för tusan på vägen tänker jag samtidigt som jag ser hur fingrarna börjar trumma i takt mot ratten, tätt följt av ett lågt hummande och nynnande. Sedan exploderade det! Kaboom och tinitus varning. Det var en kraft som inte gick att stoppa. Refrängen kom och volymen på radion sprätte iväg uppåt i 190 samtidigt som chaffis börjar fullkomligt vråla ut "weeen ja gåå ån. Pesses of ma haaaaar imissis jooo! Wen ja gåå ån. Dafass ajkamtto noo ismisses tooo". Avril Lavigne, Grattis! Du har ett stort fan i Kina! Hahaha. Helt fantastisk och en av anledningarna till varför jag goddamn älskar detta landet!

För er som inte riktigt hängde med i chinglishen så var det refrängen till When you're gone som sjöngs ut. Ruggigt passande låt btw.

Igår tog min fina kille med mig ut till en av våra favorit restauranger här i Peking. Vino Paletto, eller Palette Vino om man så vill. Restaurangen ligger väl dold i en utav stans hutonger och är väldigt lätt att missa. Med bara 20 sittplatser skapas lätt en intim känsla och hyllorna av finflaskor på väggarna ja.. De gör ju en lite törstig. Att de dessutom har läskigt bra middagsdeal gör bara allting till en stor guld stjärna. 168 rmb för en 3-rätters middag eller 188 rmb för en 4-rätters. Det är dessutom riktigt bra kvalité på maten och de har vunnit ett flertal priser för bästa vinsortiment. Do I need to say more? Vi hade en riktigt trevlig kväll som avslutades med 60-tals dans hemma i vardagsrummet. À Woostock.

Då jag www:ade blogg.se idag och såg deras sneakpeak från kalasgott svimmade jag för en sekund. (typ så som när man svimmar då man nyser ni vet...?) Det är inte någon större hemlighet att jag är en äkta sweet tooth och kanske inte heller att jag absolut älskar hallon. Så ja, jag dog lite grann då jag tröck...tryckte... mig vidare in på bloggen och såg halloncupcaksen. Kan inte någon komma hit och baka dem åt mig!!?? Snälla.....!? Eller iallafall expresskicka mig lite frysta hallon.