kinakulla

Mochi på sitt bästa chillar place.

Har precis kommit tillbaka till lägenheten efter att ha lämnat min lilla bebis hos Chris och Kate, som är snälla och tar hand om henne igen när jag åker iväg. Tack! Känns som alltid väldigt tomt här hemma efter lämnandet men it's for the best. Iallafall.. Det var så lustigt, när jag satt i taxin på väg över till deras lägenhet med katten i knät.. Äh, lite mer från början kanske. Taxichaffisen som plockade upp oss hade, då han stannade till, riktigt så gangster-hög volym på radion (hur gammal är jag???) men så snart han såg att jag hade Mochi, som han för övrigt trodde var en hund, skruvade han snabbt och snällt ner till human nivå. En trevlig karl var han chauffören. I min ålder + - några år och av dialekten att dömma, relativt nyinflyttad från södra Kina. Kanske Hunnan. I vart fall. På radion avslutas en radio-prat-programm och byts ut mot musik, för ovanlighetens skull en engelsklåt. Jag kan se chaufförens ögon i backspegeln och jag ser hur han börjar kika ner mot radio med... Närmast lite panik i ögonen. Han flackar back blicken mot mig, ner mot katten, tillbaka mot radion. Kolla för tusan på vägen tänker jag samtidigt som jag ser hur fingrarna börjar trumma i takt mot ratten, tätt följt av ett lågt hummande och nynnande. Sedan exploderade det! Kaboom och tinitus varning. Det var en kraft som inte gick att stoppa. Refrängen kom och volymen på radion sprätte iväg uppåt i 190 samtidigt som chaffis börjar fullkomligt vråla ut "weeen ja gåå ån. Pesses of ma haaaaar imissis jooo! Wen ja gåå ån. Dafass ajkamtto noo ismisses tooo". Avril Lavigne, Grattis! Du har ett stort fan i Kina! Hahaha. Helt fantastisk och en av anledningarna till varför jag goddamn älskar detta landet!

För er som inte riktigt hängde med i chinglishen så var det refrängen till When you're gone som sjöngs ut. Ruggigt passande låt btw.