kinakulla

Har precis varit och lämnat av Mami på Pekings flygplats, och i skrivande stund så sitter hon på planet på väg hem till Svedala (Maja, läs Sverige! hahaha). Fasen, jag avskyr verkligen att säga hejdå! Det går inte över, hur ofta jag än gör det! Till och med då mina gäster åker hem tycker jag det är jobbigt. Och nu, även fast det bara är tre veckor tills jag själv landar på Arlanda så är det riktigt jobbigt! Jag kommer på hur långt bort jag befinner mig och blir super sentimental så fort sista vinkningen är vinkad. Andreas vet detta väl, det är honom jag ringer till och grinar oavsett om det är han eller någon annan, i detta fallet mamma, som åker och jag tror nästan han börjat sitta och vänta på att telefonen ska ringa då jag åker ut med någon till flygplatsen! Haha. Men mor min är i och för sig likadan så kanske får jag skylla på generna!? När vi skiljdes åt nu grinade hon först och sedan när jag spelat cool tills hon åkt ner för rulltrappan satte jag igång. Löjliga familjen!?! Hur som helst har det varit jätte roligt att ha henne här, mamma hur grinig jag än kan vara mot dig så älskar jag att ha dig nära, vet det! Och även fast det vart en heldag av läghetsletande av olika dess slag i Xiamen hoppas jag det varit ömsesidigt! Bäst var hotspringsen och att jag fick upp henne i Shanghai World Financial Center, fyrahundrasjuttiofyra meter upp i luften på glasgolv! Hah.

Well well, nu ska jag vila! Något välbehövligt och även en bov till min tjurighet sista tiden, tror jag. Har kört på i ett lite för högt tempo, vilket börjar ta ut sin rätt. Insåg idag när jag kom hem och såg mig själv och magen i spegeln att jag nog hållt i gång så pass mycket att jag inte riktigt förstår vad som sker. Inte hunnit ta in och smälta. Att jag snart ska bli mamma, att vi ska bo i Sverige för ett halvår och att vi ska flytta från Peking på heltid. Time to sit back, relax and think... Then action!