Ja, inte vet jag.....
Imornbitti kommer min första grupp för säsongen sen blir det jobb non-stop i en månad då jag och Andreas inte kommer vara lediga tillsammans (eller ens i samma stad) en enda dag under den månaden.
Idag runt sju tiden fick Andreas ett samtal, han kompis Karl fyller år och ville att vi skulle komma på middag.
"Du får gå utan mig Adde, för jag kan inte gå. Inga pengar, känner inte människan plus att jag måste förbereda för gruppen imorn. Så måste jag lägga mig i tid också" "Neeeej, då stannar jag också hemma......" "Ähh, men gå du, men kom helst inte hem kl tre och var dyngrak...." "Men om jag går på middagen kommer jag bli full...." Och så fortsatta diskussionen. Jag ville helst inte att han skulle komma hem sent och vara full eftersom jag skulle upp tidigt och har jätte svårt att somna om när jag blir väckt mitt i natten, plus att jag tycker att han är rätt dryg när han är full.... Han ville antingen vara hemma (vilket han egentligen inte ville till 100% efter som han ville på middagen) eller gå på middagen (vilket han inte heller ville till 100% eftersom han vill vara hemma med mig "sista kvällen").
Jag tyckte han kunde gå på middagen inte dricka sig redlös, kanske ngn öl o ngn vodkashot och sen komma hem runt tolv eller så, och då kunde vi lägga oss ihop.....Men nope, icke..... Antingen eller var det som gällde. Och som jag redan skrivit så var det meningslöst att han skulle gå på middagen utan att bli full.... Så vart det bråk... Dessa underbara onödiga bråk.....
Kanske är jag ute och cyklar, och kanske var jag hård när jag inte ville han skulle bli full. Inte vet jag...
Men i mitt huvud så lät det som att det skulle blir "största möjliga lycka till största möjliga antal". Adde skulle få gå på middagen, dricka (enligt mig) lagom/tillräckligt, han skulle få träffa sina kompisar, kris skulle få känna sig uppskattad på födelsedagen iom att Adde kom, jag skulle kunnat fixa här hemma i lugn och ro och sen fick jag gå och lägga mig med Adde (som inte var dyng) och sova hela natten........ Men ja, inte vet jag. Ibland kan man ju bli insnöad och inte veta vad som är bra eller inte. Men förjävla drygt är det iaf. Livet är inte alltid underbart, och det är väl antagligen det som är livet..
Tror helt enkelt att det inte är bra att vi lever så tätt inpå varandra hela tiden. Eller iaf periodsvis. Det är verkligen antingen eller. Antingen är vi knappt tillsammans alls pga av att vi är i olika länder eller iaf städer, eller så är vi med varandra 24 timmar om dygnet, iom att Adde jobbar här hemma och jag inte hittat ngt som jag vill göra när jag inte reser.....
Jaja, de ger sig. Ska slänga i mig en yoghurt och kolla på ngn romantiskt komedi och gråta lite så blir det bättre =)
Ciao!
Idag runt sju tiden fick Andreas ett samtal, han kompis Karl fyller år och ville att vi skulle komma på middag.
"Du får gå utan mig Adde, för jag kan inte gå. Inga pengar, känner inte människan plus att jag måste förbereda för gruppen imorn. Så måste jag lägga mig i tid också" "Neeeej, då stannar jag också hemma......" "Ähh, men gå du, men kom helst inte hem kl tre och var dyngrak...." "Men om jag går på middagen kommer jag bli full...." Och så fortsatta diskussionen. Jag ville helst inte att han skulle komma hem sent och vara full eftersom jag skulle upp tidigt och har jätte svårt att somna om när jag blir väckt mitt i natten, plus att jag tycker att han är rätt dryg när han är full.... Han ville antingen vara hemma (vilket han egentligen inte ville till 100% efter som han ville på middagen) eller gå på middagen (vilket han inte heller ville till 100% eftersom han vill vara hemma med mig "sista kvällen").
Jag tyckte han kunde gå på middagen inte dricka sig redlös, kanske ngn öl o ngn vodkashot och sen komma hem runt tolv eller så, och då kunde vi lägga oss ihop.....Men nope, icke..... Antingen eller var det som gällde. Och som jag redan skrivit så var det meningslöst att han skulle gå på middagen utan att bli full.... Så vart det bråk... Dessa underbara onödiga bråk.....
Kanske är jag ute och cyklar, och kanske var jag hård när jag inte ville han skulle bli full. Inte vet jag...
Men i mitt huvud så lät det som att det skulle blir "största möjliga lycka till största möjliga antal". Adde skulle få gå på middagen, dricka (enligt mig) lagom/tillräckligt, han skulle få träffa sina kompisar, kris skulle få känna sig uppskattad på födelsedagen iom att Adde kom, jag skulle kunnat fixa här hemma i lugn och ro och sen fick jag gå och lägga mig med Adde (som inte var dyng) och sova hela natten........ Men ja, inte vet jag. Ibland kan man ju bli insnöad och inte veta vad som är bra eller inte. Men förjävla drygt är det iaf. Livet är inte alltid underbart, och det är väl antagligen det som är livet..
Tror helt enkelt att det inte är bra att vi lever så tätt inpå varandra hela tiden. Eller iaf periodsvis. Det är verkligen antingen eller. Antingen är vi knappt tillsammans alls pga av att vi är i olika länder eller iaf städer, eller så är vi med varandra 24 timmar om dygnet, iom att Adde jobbar här hemma och jag inte hittat ngt som jag vill göra när jag inte reser.....
Jaja, de ger sig. Ska slänga i mig en yoghurt och kolla på ngn romantiskt komedi och gråta lite så blir det bättre =)
Ciao!
Kommentarer
Trackback
