kinakulla

Skrattaattacken igår då. Okey. Försök nu att sätta er in i min situation. Jag sitter på badrumsgolvet, nynnar Michael Jacksons Will you be there för mig själv (läs sjunger som fan) och försöker att organisera upp mina smycken. Plötsligt hör jag genom hörlurarnana ett gurglande och krampaktigt hostande. Jag tar ur hörlurarna för att kunna lyssna ordentligt, nu har ljudet övergått till ett äcklat uuuuh guuhuu uuuugh och jag tänker, jaha va har han hittat i papperkorgen nu då? Bara det inte är ett äckligt djur. Nanosekunden efter att jag tänkt det kommer Andreas utspringandes från kontoret och ser ut såhär;



Jag brister då ut i ett mycket förvånat asgarv. Va har du gjort för ngt? Snälla snälla tvätta inte av dig än, jag måste få ta kort på det här lyckas jag få fram ur min nu helt enorma skrattattack.



Va han har gjort?? Andreas bukar inte alltför sällan sitta o suga/bita på pennor när han är koncentrerad och jobbar... Uppenbarligen gick det inte riktigt hans väg denna gången utan han fick allt bläck från pennan i munnen då han måste ha sugit till och den bakre korken släppt.



De var inte jätte lätt att få bort bläcket kan jag lova och här var en liten panikattack påväg att bryta ut. Jag garvade.



Efter en hel del om och men så vart han iallafall ren och förtjänade den pussen han inte fick någon minut innan. Okey, det kanske inte var så kul för er men tro mig. Jag skrattade så faktiskt på riktigt nästan kissade på mig.

Tack älskling för att du inte går till extremer för att göra mig glad.