kinakulla

Jag blir verkligen så trött ibland. Denna gången är det thépåsbloggare som får för mycket av min energi. Alla ser lika ut, alla har samma stil, alla skriver på samma sätt, alla lägger upp samma typ av bilder, alla har samma typ av pose. Kreativitet människor. K r e a t i v i t e t. Skriv om saker som faktiskt betyder något, lägg upp en bild på er själva i pyjamas, kanintofflor och otvättat hår. Våga stick ut på erat sätt, ett sätt som faktiskt också är erat och som ni inte bara tror är ert eget för att dagens mode har format det. Théet som är i thépåsarna är det som man på de ekologiska théplantagen använder som gödningsmedel.. Alla bra näringsämnen och egenskaper har torkats ut och dött när det landar i påsen. Det spelar ingen roll om det på etiketten står att det är av afrikanska rötter med hallon eller indiska kryddor. Det är färgämnen och tillsatser. Det kanske är jätte gott, men de flesta thésorter är inte så nyttigt som de många verkar vilja få det att verka som. Mina nya livsstil, jag går på ashtanga Yoga och dricker thé. Jätte bra, verkligen! Men drick lika gärna kaffe för det innehåller inte mycket mer koffein... Okey, nu kan det ju faktiskt vara så att många tycker om thé mer än de tycker om kaffe, och ja. Thé är bättre för kroppen, om än inte alla typer. Och ja, igen! Det finns även hälsosamma koffeinfria thépåssorter också, men de är knappast dom man ser doppade i det varma vattnet hos modebloggerskorna - men det är inte det jag vill komma till. Det jag försöker få fram här är att jag tycker att det är ganska så märkligt att för lite mer än ett halvår sen, kanske ett år - då satt alla och gottade sig med en stor kopp kaffe mellan händerna och såg svåra ut. Kaffe Latte, Cappuccino, Kaffe Mocca osv. Starbucks tillbads. Nu sitter samma människor och gottar sig med ännu större thémuggar fyllda med thé i all världens olika smaker. Gärna ska man se lite frussen ut när man dricker det, axlarna ska dras ända upp till öronen, en murrig tröja ska vara på och ett extra plus i kanten är det om man sitter i ett fönster och har en stor, tjock bok framför sig. De bilderna med lite mystik i är alltid de bästa. Vad hände? Vart världens théer tusen gånger godare eller var det bara så att en bytte smak gällande sin morgondryck och sen resten följde efter....?

Pågrund av det faktum att man numer egentligen bara behöver läsa en av thépåsbloggarna för att veta vad det kommer att stå i de resterande tusen har mitt bloggläsande minskat drastiskt. Jag läser nu mina vänners bloggar plus två "kändisbloggar" istället för dom sjutton som jag tidigare plöjde igenom dagligen. Kanske borde jag hylla bristen på kreativitet i bloggvärden. Kanske borde jag skriva och tacka de bloggerskorna som jag tidigare följde. Tacka dom för att de rekommenderar samma kläder, samma kejdor, har samma frisyrer, äter samma mat, åker till samma städer och går i samma skor. Samma. Lika. Det är trots allt tack vare bristen på deras egen självinsikt i vad deras jag är, och behovet av att omedvetet smälta in genom att sticka ut som gör att jag nu fått ytterligare 30 minuter av fri-, blogglös, tid om dagen.... Tack!

När apor härmar allt kallar man det inte mode utan efterapning.
/Robert Lembke