我的爱

Jag och mitt huvud. Vi är inte alltid överens. Jag stänger gärna av, slutar tänka och koncentrerar mig på annat. Distraherar tanken. Mitt huvud däremot, det mal gärna på och går igenom, tolkar, funderar och struntar fullständigt i att tankarna river i själen. I vanliga fall brukar jag styra över hjärnan, men inte längre. Vilket kanske är bra. Jag har spenderat de senaste tre dagarna, ensam, funderandes. Gråtandes, leendes och tänkandes. På allt. Framtid, det som varit, allt jag gått gått igenom, kärlek, livskraft, stryka, tankekraft, tro. Det kanske är bra att det inte alltid är hjärtat som bestämmer. Huvudet kanske förstod att efter tre dagars tysthet och tänkande skulle jag kunna kolla på gåvan jag fick av Andreas då, innan allt var som det är nu, och le. Le och njuta av det vi haft. Känna sorg för att det gick förlorat, men mer glädje för att vi fått dela något så värdefullt om än bara för en stund. Jag har för första gången läst boken som jag började skriva till vår lilla Ängla. Jag läste och grät för det som inte längre finns men log för att jag har förmågan att älska. Älska av hela min själ. Det är så mycket som är osäkert, oklart och som varken jag eller någon annan kan styra över. Men det jag kan styra över är mina val, och allting vi gör gör vi av val. Även om vi väljer att inte välja så gör man ett val att avstå. Det jag vet är att jag är lyckligt lottad. Jag har gått igenom mycket. Mycket med mig själv, med min familj - speciellt min pappa. Jag har förlorat människor som stått mig nära, jag har gjort mycket dumt. Men jag är lyckigt lottad för jag har fått så mycket i livet. Jag har så mycket att ge. Och jag har stöd i allting jag gör och när jag inte orkar själv.

*

En av texterna i Andreas gåva.

"I love our little home even though there's work to do.
We got each other right, that's nr 1 and 2
and now you got a job and I've been working hard
Baby I don't see why that would change soon Insha Allah
this is no time for doubts seems like we in our prime
I want that title bout and you handle my corner fine
so I got no complaints we got food on the table
we're ready for our first born...

You were doing good before you met me I know that for certain
I was a little lost but i never lost it I was searching
for your stability a reason not to get so wasted
all of this other stuff's a bonus - we can replace it
with either more or less such a cliché I guess
but that don't make us or break us I think we passed that test
It's gonna be rough that I'll be gone 'til november
but I was home last night and I remember yesterday"
Looptroop


"What doesn't kill you only makes you stronger"

Kommentarer
Postat av: tess

bamsekram till dig från mig. tänker på dig och er ofta och allt ni har gått igenom. det har satt djupa spår i alla oss som bryr oss om er! och datumet var inget mer intressant än ett datum som jag kommer att flytta upp till kiruna på:) 9/10..och det känns ju bra i hjärtat!

2009-09-21 @ 11:56:01
URL: http://trescz.blogg.se/
Postat av: mamma

För det första: Det är inte bara du som kan skriva fantastiska saker i er familj. Andreas är " one of a kind". Har sagt det förut och säger det igen.

För det andra: Jag hörde några så fantastiska ord häromdagen som jag kände talade till mej och som nu finns i mitt huvud som ett slags mantra. Måste lära mej att tänka så, speciallet när jag känner mej ledsen och saknar någon. Hon sa: "Always blessings, Never losses".."Alltid gåvor, Aldrig förluster....

kram till min kloka dotter

2009-09-21 @ 15:30:16
Postat av: johanna...

Kram!!

2009-09-21 @ 15:41:34
URL: http://jlu.blogg.se/
Postat av: Mariah

Du är så himla klok becca. Jag beundrar dig verkligen för det med tanke på allt som hänt i ert liv. Stor kram!

2009-09-21 @ 17:32:12
URL: http://princesssmary.blogg.se/
Postat av: Eliisa

Det du skriver är ur en inre rikedom, från djupet av din själ. Ni båda är så fantastiska människor.

Fortsätt att vara lyhörda för era inre tankar och känslor. Kram Eliisa

2009-09-21 @ 20:48:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0