Ar jag dum som ar glad?
Jag kan inte hjalpa det, men jag kanner mig lycklig. Jag vaknade imorse och ville visseligen inget hellre an att somna om men jag vaknade och kande mig sa sa lycklig. Eller kanske inte just lycklig men lyckligt lottad. Jag har skit daligt samvete. Borde jag inte sitta hemma och vara ledsen? Grata?! En van har dott. Det har jag gjort, men idag kanner mig glad. Jag saknar Junior - men jag tror, istallet for att grata sa sorjer jag genom att hylla... Later det konstigt? Jag forsoker tanka pa hur Junior var... Vad har han lart mig? Vad kan jag lara mig av vad som hant honom? Det ar nar sorgliga saker sker som jag inser. Inser vad jag har och vad jag kan ga miste om.... Jag borde val inte skammas? Eller? Nej... Ha daligt samvete? Nej... Jag alskar livet och livet ar ju just livet. Det ar skit och helvette. Sorg, smarta. Avund, Ilska. Forluster... Gladje, lycka och skratt. Och Grat. Och valdigt mycket karlek... Livet ar livet och att ta bort element ur det hade forstort det, hur mycket man ibland skulle vilja. Lev, lar, vax.
Keep spreading the love and light. Light of love.
Nej du är inte dum. Du är galet smart. Ingen, var den personen än befinner sig, blir glad av att andra människor är ledsen. Så det finaste man kan göra för en människa är att skänka den en tanke och hylla livet genom att leve det!
Du sprider ljus och kärlek vännen!
