kinakulla

...min resa! Första resebloggsinlägget är publiserat och väntar på att bli kommenterat.

Smakprov;
Ljudet av väckarklockan gav mig, som alltid, en smådålig start på dagen och jag påminde mig själv för 134 gången denna månad om att jag måste byta signal. Irritationen över hur jag blivit väckt försvann genast då en varm, tung, arm drog mig närmre och jag kurade ihop mig i hans famn. En kyss i pannan och en trött röst som mumlade godmorgon. Jag hade precis börjat slumra till igen då alarmet åter började tjuta. Fan. Denna gången stängde jag av alla fem alarm som jag ställt kvällen innan och fiskade fram datorn från under sängen. Neeeej gå inte upp redan! Snälla stanna kvar här en liten stund till. Bedjandes. Magen kurrade och jag kände igen det, vid det här laget, välbekanta illamåendet. Resfeber. Väskan hade jag redan packat och det var inte mycket att förbereda, speciellt inte som varmvattnet tog slut igår så någon dusch var det inte att tala om så jag la mig ner igen, men denna gången för nervös för att kunna blunda och vila en stund till.

Vi rusade ut från byggnaden och fick en taxi direkt. Qu nar? Frågade chauffören på klingande Pekingdialekt. Qu Feiji Chang, 3 hao. Du che ma? Yingai mei wenti. Wo kuai zou! Puh, trafiken var för en gångs skull med oss och precis som chauffören lovat var det inga problem att ta sig till flygplatsen i tid. Beijing International Airport terminal 3. Världens, till ytan, största terminal och kön till incheckningsdisken var enorm. Tydligen många som skulle till Kunming idag.

 

...sugen på fortsättningen? Klicka här och sök på Peking-Kunmin, Dag 1