Jag fick en vers...
...
Kina Runt 19 september – 3 oktober 2010
Tolv nyfikna svenskar från nord och syd, öst och väst
Ville se Mittens rike, där det är som bäst.
Svensk-kinesiska blev vårt val
Och vår förväntan optimal!
Vi möttes av kullan Rebecca
Som kunde vårt Kina-intresse väcka.
Med sitt kunnande och sin energi
Vår goda ledsagare skulle hon bli.
Med hjälp av Amanda, Laura, Alice och Fei-Fei
Ordnade det alltid sig.
Och Mr Lang och Mr Wang och Mr Wei med flera
Lyckades – för det mesta – trafiken manövrera.
Vad kommer vi nu ihåg
av allt vi såg?
- turen till muren
- den förbjudna staden
terrakotta-arméraden
sockertoppar vi gled förbi
på floden Li
som tillika
bjöd på ljus-och ljudspel det magnifika
och visst kvävde vi ett skrik
inför hisnande akrobatik
och nog blev vi väl lite ”shanghajade”
när vi på 340-metersnivån svajade
Ja, highlightsen är många
Fler än minnet kan fånga.
Men om det är skralt
Finns för det mesta även ett digitalt
Och sist som först
Hörs Rebeccas röst:
Ni får inte glömma
Att blåsan tömma!
Vi ska nu skiljas med smärta
Men med harmoni och fungshui i vårt hjärta
Blir vi aldrig mer som förr
När vi återvänder till hemmets dörr.
XIE, XIE Rebecca och alla trevliga reskamrater
Xxxxxxx och Xxxx
Kina Runt 19 september – 3 oktober 2010
Tolv nyfikna svenskar från nord och syd, öst och väst
Ville se Mittens rike, där det är som bäst.
Svensk-kinesiska blev vårt val
Och vår förväntan optimal!
Vi möttes av kullan Rebecca
Som kunde vårt Kina-intresse väcka.
Med sitt kunnande och sin energi
Vår goda ledsagare skulle hon bli.
Med hjälp av Amanda, Laura, Alice och Fei-Fei
Ordnade det alltid sig.
Och Mr Lang och Mr Wang och Mr Wei med flera
Lyckades – för det mesta – trafiken manövrera.
Vad kommer vi nu ihåg
av allt vi såg?
- turen till muren
- den förbjudna staden
terrakotta-arméraden
sockertoppar vi gled förbi
på floden Li
som tillika
bjöd på ljus-och ljudspel det magnifika
och visst kvävde vi ett skrik
inför hisnande akrobatik
och nog blev vi väl lite ”shanghajade”
när vi på 340-metersnivån svajade
Ja, highlightsen är många
Fler än minnet kan fånga.
Men om det är skralt
Finns för det mesta även ett digitalt
Och sist som först
Hörs Rebeccas röst:
Ni får inte glömma
Att blåsan tömma!
Vi ska nu skiljas med smärta
Men med harmoni och fungshui i vårt hjärta
Blir vi aldrig mer som förr
När vi återvänder till hemmets dörr.
XIE, XIE Rebecca och alla trevliga reskamrater
Xxxxxxx och Xxxx
Kommentarer
Trackback
