kinakulla

...man blir så ynklig som när man är sjuk? Jag blir då iallafall det. Längtar efter mamma, längtar efter att bli ompysslad och brydd om. Att han någon som läggen en kall hand mot pannan, hämtar nya näsdukar, köper blåbärssoppa och klappar på en. Nu är det ingen som bryr sig. Febern har stigit, hela kroppen värker och jag har med största sannolikhet åkt på luftrörskatarr så hostar som en galning och låter som en kråka. Och inte en endaste en, förutom guiden, har frågat hur det är med mig. Inte en enda. Lite taskigt kan jag tycka, tur att jag tycker synd om mig... Ringde till Andreas och grinade gjorde jag också - som den mes jag är. Men man ska inte jobba i över 30 graders värme med fullt program med över 39 graders feber. Det är inte kul.