kinakulla

Jag har läst om det, skrämts av det.. Inte riktigt trott på det. Men här är jag uppe med tuppen eller till och med före med oklar anledning till varför jag vaknade. Klockan är nollfem,trettioåtta i skrivande stund och jag har redan hunnit läsa igenom alla de nästan femtio bloggar jag följer, kikat igenom most recent på facebook och påbörjat detta blogginlägg. Otroligt irriterande. På den positiva sidan så är staden fantastiskt vacker i gryningsljus med blå himmel, förhållandevis klar luft, ingen trafik och skiftande färger mot alla byggnaderna. Jo tack, jag kommer sakna Peking.

I sovrummet har jag en sovande Andreas som efter mycket om, men och flygförseningar tillslut kom till Peking och surprise-möttes av en mig i ankomsthallen. Nog vart han glad för det men bäst tror jag att han tyckte det var då vi kunde gå förbi de cirka tvåhundra taxiköandes människorna till bilen jag hade vänta på oss. Pure happiness folks, pure happiness!

Nu ska jag surpla upp det sista av min mjölk med musli (vet inte hur man får till tysk-prickarna), vicka på tårna och hoppas vid mitt allt att detta inte är början på en trend utan ett resultat av att jag kanske är lite nervös inför kommande ultraljud. Om två timmar får jag väcka resten av huset. Yes!

Update: Bara jag som inte kan komma åt min statistik?! Har haft ett duktigt ökat antal läsare sista tiden, men nu kan jag inte se om de fortfarande är med mig eller inte. Goatdamnit!