kinakulla

When in Rome, sjukt kass film. Inte ens feel-good feeling.

Om det är någonting jag inte är bra på - så är det att vara ensam. Jag blir skitskraj för allting, och lite smått deprimerad också om jag ska vara ärlig. Alltså, är det för en kväll eller så kan det vara rätt gott men när det blir en längre tid (som det nästan alltid blir i vår familj) så är det inte roligt alls. Jag får för mig massor av dumma saker, typ att någon ska knivmörda mig, råna lägenheten, att jag ska se någon falla ner för ett fönster och dö.. Allt möjligt, till och med att katten ska förvandlas till en monster och kloa mig till jag svimmar. Lite så.. För att försöka hålla detta till en så pass sund nivå som möjligt så är det bra för mig att till exempel kolla på lättsamma filmer, så jag köpte några igår. När jag stod i dvd-kassan och skulle betala så var det så jag skämdes. Allvarligt. I vanliga, inte ensamma, fall så har jag om jag får säga det själv rätt hygglig filmsmak. Gillar svåra, smarta, djupa filmer bra mycket mer än chickflicks. Jag gillar dem med men inte mest. Ser mycket hellre något av David Lynch än typ Anne Fletcher. Det kunde man inte se av gårdagens inköp. Det bestod av; My mom's new boyfriend, Ceremony, Just Go with it, Waiting forever, Easy A, The proposal, When in Rome, Morning Glory, Rango och The other woman. Shit.