kinakulla

Happiness in a Bottle, något jag skulle haft igår kanske. Jorå.


Nej, jag fick inte alls någon bra bild på ovädret som drog förbi här i förrgår, inte heller på det som halvt fick mig att söka mental hjälp igår. Inget av dem. Men kanske kanske kanske kommer jag få en ikväll - nytt oväder påväg in. Nattamörkt här utanför. Övning ger färdighet, vi hoppas på det.

Igår hade jag en sådan dag som skulle kunnat vara så bra, som vart så jävla dålig, men ändå slutade toppen lixom. Vet ni vad jag menar? Kick-startade dagen med lite frukostdans, mötte sedan upp roliga Clara för lunch på Boccata, strövade runt i Sanlitun. Drack en svindyr kopp kaffe som smakade peck, åkte in mot Central Park för att möta Kristen och insåg att jag hade tre timmar tillgodo. Eric Paris, trevligt tyckte jag. Tid fanns - jag log, satte mig och spoilade mig själv.Bara sådär. Härligt impulsiv som jag är. Slingning, toppning och storklippet - lugg. So far so good. Synd bara att jag har typ svinkrulligt hår, och att luggen måste vara spikrak för att inte se överjävlig ut, och synd bara att det var absolut störtdåligt väder då jag och min korta lugg var klara hos frissan. Det blåste storm, det tokregnade, åskade, blixtrade. Jag var sen till min massage. Stressad som ett lamm, tänkte nu kör vi. Så efter en kilometer svordommar förbannelser över vädret fällde jag upp paraplyet och började gå, eller kämpa är nog mer rätt beskrivet. Det gick svinbra i trehundra meter. Sedan böjdes paraplyet av vinden.. Där började det, eller ja det tog helt enkelt inte slut på skiten efter det. Jag gick i stora vattenpölar och vart blöt om fötterna, luggen krullade sig och började skälla likt en pudel, långhåret som hängde löst flög in i mun och ögon - virvlade, paraplyt fortsatte att böjas åt fel håll, jag gick vilse typ en halv trillion gånger eftersom enda sättet att inte blåsa bort på var att försöka mota vinden med paraplyet precis framför ansiktet så jag såg nada. Eller jag såg asfalt och asfalt ser tamigfan likadan ut överallt. Jag sökte hårspänne. Frågade folk på gatan, letade i affärer, försökte få de några receptionister hade i sitt hår.. Ingen hade, ingen vill. Ingen. En bil körde nästan på mig, jag tappade min påse med nya filmer, min dataväska vart dränkt, graviditetshormoner... Behöver jag fortsätta? Efter en halvtimmes envist och förbannat stretande kom jag fram till hummingbird bara för att inse att Kristen skulle bli typ en timme sen. Pre-korvätartävling. Hur viktigt? Humöret på mig där. Ja, de är ska vi nog inte tala om, och absolut inte försöka beskriva eller förklara för det går nog inte. Jag kan ju dock meddela att stackars Andreas fick sig en rejäl avhyvling för att han var arg med mig på fel sätt....... (ja, han befinner sig i Xiamen och hade absolut noll med detta att göra) Tack och lov tar han mig med ett kilo salt och garvade mest när jag senare pep om ursäkt. Adde, tycker du min ilska är underhållande??? Nåväl, efter storm, en förmögenhet på en bortkastad frisyr, förstörda nyinköpta dvd:er, en paraplypigg i ögat (fuck you cheap chinese umbrellas!!!), tusen vredesutbrott, no food och massa förvirrelse så vart allting lixom bra. Poff! Kristen kom, hade med sig två korvar, vi gick in på massagen, njöt i hundranitto, åt thaimat, regnet tog paus och jag skrattade näsan av mig. Så trots allt trillade jag i säng rätt nöjd runt midnatt efter en helt vanlig dag i mitt liv...

Nu VAK:ar jag. Har alltså Vård Av Katt. Stackarn är magsjuk och jag gör mitt bästa för att hon ska må lite bättre. Lilla nussa Mochi.