kinakulla

Varje vår, ser jag tecken. Jag ser dem i molnformationer, i människors åsikter, i barken på ett träd och i mig själv och mina handlingar. Idag såg jag tecken i ett mail jag fick. I ett mail om att jag fått en ny kommentar på min kinakullan blogg. En blogg jag inte skrivit i på evigheter och näst intill glömt av att den existerar. Men mailet kom, kommentaren hade lagts till ett inlägg jag skrev för många många år sedan - men som handlade om hur saker och ting förändras men roten i livet och det som driver mig är detsamma. Precis samma saker som jag själv senast för några timmar sedan satt och funderade på samtidigt som jag tänkte att man kanske skulle ta upp bloggandet igen, då det är ett forum där jag kan samla mina tankar och åsikter och andra människors reflektion på dem.

Så ja, tecken ska man ta till vara på och jag skriver ett blogginlägg igen för första gången på mycket länge och för första gången sedan den 29e augusti 2011 på denna blogg.

Långvarigt eller ej. Here we go.