kinakulla

 

Hånfullt nog så är jag idag mitt uppe i en dag som jag mer än gärna hade klagat högljutt över - men med tanke på gårdagens inlägg bör låta bli. Hur irriterad jag än är och hur många Oooooohm-shanti-shanti-shanti jag än försökt mig på (tips från min Indiska idol, Sanjeev) så hjälper det ju faktiskt föga. Dock blir det nog ett uppfriskande besök hos vaktmästarkontoret senare. Men för att få tiden att gå och för att se livet från den ljusa sidan (tänk regnbågar, enhörningar, färgglada ballonger och fågelkvitter) så tänkte jag att, varför inte kärleksförklara mig till min goa Leopold. Och kanske lite sådär i förbifarten nämna att det idag inte bara är Norges nationaldag, utan även undertecknads namnsdag. Inte för att vi firar namnsdagar eller så i min familj (eftersom min röst uppenbarligen inte väger lika tungt som min mans) och inte för att jag bryr mig nämnvärt (jag menar, det är ju bara det namn jag fått höra i sisådär 28 år och lärt mig att lyssna till. Varför bry sig om det?!) och framför allt, inte för att jag är en sådan person som fiskar efter grattisar eller så (!!!?) det vore ju ändå rätt patetiskt. Men en liten tårta hade ju trots allt inte suttit fel. Till Leopold alltså, för att han är så mycket jag aldrig vågat hoppas på. Och lite för att han lät mig sova ända till kvart över sju imorse. I love you Silly! Så alltså, till Leopold. Så kära Andreas, om du läser detta. Tänk så glad Leopold skulle bli om du kom hem med ngn gosak efter jobbet. Eller ja, bara.... Sak.. Lixom. Blommor, choklad.... Kläder? Smycken!? Han är inte så kräsen men faktiskt vääääldigt tacksam av sig. Puss.