kinakulla

Ibland är man sådär löjligt bortskämd med sitt liv. Klagar på att man måste komma på vad man ska äta varje dag, att vattenberedaren inte ger tillräckligt kallt vatten, att man måste vänta minst 10-15 minuter på en taxi eller att man helt enkelt vaknat på fel sida sängen. Dock kommer det tillfällen då man vaknar upp ur sin bortskämda lilla bubbla. Ibland av ett nyhetsreportage, ibland av en dröm, ibland av sin egen tanke. Idag är en sådan dag då jag inser att jag istället för att klaga borde jag ta mig tid att uppskatta. Mitt liv är en tillgång, en gåva och till låns. Jag har mat varje dag, jag har möjlighet att dricka rent vatten, jag kan åka taxi och jag har en säng att sova i. Mycket svårare än så är det inte. Vänd på klagan och se det för vad det är. Naturligtvis kan man inte gå runt och uppskatat och ständigt vara nöjd (eller?) Men man kan påminna sig om vad man faktiskt har och uppskatta det, och se till att man njuter mer än man klagar. Vore det inte väldigt tragiskt annars? Varför inte njuta av att min son vaknar tidigt då det ger mig en extra timme med honom varje dag!? Snart vill han inte leka med mig längre. Påminna mig själv om att krama min man varje gång han kommer hem från jobbet, för att han finns och kommer hem. Tiden går fort och livet förändras, plötsligt kanske man står utan någon eller något som man innan tagit förgivet och är uppfylld av ångest för att man inte tagit tillvara på den tid man haft.

 

Nä, gott folk. Njut mer - ät choklad, träna lagom, älska mycket, skratta högt, var ärlig och påmin dig själv om att det vi lever ÄR livet.