Jag vet inte riktigt hur era nätter ser ut. Om ni somnar som en sten och sover hela natten eller mest bara vrider och vänder er. Kanske är det inte heller så intressant, hur andra människor sover men oavsett det tänker jag berätta lite om min sömn.

I vanliga fall somnar jag så fort då jag lagt mig att jag oftast inte ens fattat att jag har huvudet på kudden och sover sedan djupt hela natten. Pratar i sömnen gör jag. Så brukar det vara och har varit så länge jag kan minnas - men inte nu. Ooooh no! Nu brukar jag i regel somna mellan tjuotre och midnatt, inga problem där. Somnar fort gör jag fortfarande också men! Dessvärre är det inte mycket till hela natten längre... Typ klockan ett/halvtvå vaknar jag av att en vilde lever loppan och kör något typ av akrobatikpass i magen. Klappar på magen, somnar om. Vid tretiden måste jag upp och gå på toaletten. Oftast till följd av att vilden är på G igen och denna gången dansar line-dance på min blåsa vilket leder till akut kissnödighet. Vobblar in till toan, tillbaka. Somnar om. Klockan kvart över fyra, eller skumt nog nästan alltid nollfyra,tretton vaknar jag av supersendrag eller mer kanske kramp i höger eller vänster alternativt båda benen. Strechning någon minut. Somnar om. Vaknar vid femtiden igen. Sendrag nummer två även denna gång i benen och eventuellt även i fötterna. Detta följt av toalettbesök. Somnar om. Nollsex, tolv vaknar jag för sista gången för natten - denna gången av att jag ska upp och jobba. Om jag jobbar dag vill säga. Jobbar jag kväll ligger jag och halvsover till typ nie. Tidigare har jag haft en tendens att bli rätt arg om jag blir väckt. Eller ja, heltsjuktomotiveratskitarg kanske är mer korrekt. Detta om jag till exempel somnat i soffan (vilket jag gör varje gång jag får för mig att kolla på film efter klockan nie) och Andreas sedan väcker mig för att jag ska lägga mig i sängen... Men konstigt nog blir jag inte det nu. Jag bara lixom är. Varken sur eller glad eller något mittemellan. Gillar läget.

Jaja, nu vet ni det iallafall. Himla intressant - det känner jag med.

Jag har visserligen alltid älskat hallon, men nu är det löjligt! Blotta lukten av bäret får mig att svimma lite. Rätt mycket. Kesella hallon, hallonsaft, hallonpaj, hallonyoghurt, självklart färska hallon.... Det går i ett. Och idag, även hemmagjort hallonkräm! Tack Mamma som gjort den godaste hallonkrämen på evigheter som jag fick avnjuta då jag kom hem efter en minst sagt svettig dag på jobbet, Guld värt!

Annars så snurrar dagarna iväg i ett enda tjohej. Jag hänger som vanligt inte alls med utan känner mig mest förvirrad och faktiskt rätt förvånad varje morgon, över att en dag har gått... Vad gör jag med tiden?! Den lixom bara försvinner.. Det är som ett litet mysterie kan man säga. De senaste dagarna har bestått av jobb. Självklart. Men även mys med de sötaste små tjejerna Leia och Lucy. Diamanter! Har även påbörjat nedräkningen tills då jag ska få träffa min Mr. A igen. Eight sleeps to go - snart är vi där. Fy fallera va trevligt det ska bli! Anyhow, nu ska jag försöka sova. till falska toner från trubaduren på Skutan. Med kör. Ibland är livet underbart.

Jag och mamma på Bruntegården, Rättvik.

Idag är en sådan dag då det inte är riktigt rätt.. Eller ja, fel är det ju inte - men det är lixom lite skruvat. Uppochner. Why? Jag ligger hemma och kollar på (läs sjunger med till) Allsång på skansen medan mamma är i Rättvik på Tisdags kul med "tjejerna". Hmmmmmm....... Ja ni, Why? Heh.

Fick ett brev på posten idag - Inbjudan till grupp för blivande föräldrar. Woop woop. It's getting closer! Sextonde augusti kör dem igång och det är ju riktigt snart! Visst, det känns lite tråkigt att Andreas inte är här då det sätter igång med han kommer hinna hem till de två sista träffarna vilket är toppen! Kommer bli bra det här! För övrigt stod jag, som jag ofta gör nu för tiden, och kollade på mig själv i spegeln tidigare under dagen. Eller på mig förresten.. På magen. Hur som, när man kollar riktigt länge på något, lixom riktigt glor så börjar det efter ett tag det man kollar på att disformeras.. Håller ni inte med? Jag brukar se ut som barbamamma ungefär innan jag släpper blicken, det är standard. Idag dock så kom en annan form upp. En dromedar - Felvänd.. Där här ni lägesrapporten för dagen. Peace out.

I natt vaknade jag som vanligt strax innan fem utav sendrag i vaderna och fötterna. Precis innan jag vaknade hade jag en dröm, från vilken jag hade en tydlig minnesbild då jag vaknade. I drömmen befann jag mig i min barndomsvän Saras föräldrahem tillsammans med en drös andra fina människor. Nere i hennes källare vid sterion hade jag ett viktigt samtal med en av mina bästa vänner, Jonna. Vi har väl aldrig haft särskillt liknande musiksmak hon och jag - vilket var vad vi disskuterade - "När jag lyssnar N'sync så mår jag inte bra alltså... Jag tycker verkligen inte att det är bra! De ger mig en sån där obehaglig känsla i kroppen, precis samma känsla som då jag vill köpa någonting som är alldeles för jävla dyrt och jag tänker -Don't do it, dooooooooon't do it! Samtidigt som jag hör mig själv säga -Går det bra att betala med kort? Ah men du vet, så som det är när man vet att man gör någonting hemskt fel, men ändå fortsätter." Heh ja, vad säger man!? Skönt att jag vet vart jag står gällande musik, eller vad säger du Jonna?

två är avklarade, one to go! Trimester that is..!

"Nu väger bebisen nästan 875 gram och är drygt 36 cm lång från topp till tå. Ögonen öppnar och sluter sig - bebisen sover och är vaken på regelbundna tider och den kanske suger på fingrarna eller tummen. En del experter tror att bebisar börjar drömma vid ungefär 27 veckor. Vad drömmer de om? Ingen vet helt säkert, men hjärnan är mycket aktiv denna vecka. De karakteristiska vecken börjar uppstå på dess yta och mer hjärnvävnad formas.

Om du känner rytmiska fosterrörelser nu, kan det mycket väl vara hicka – vilket är vanligt denna vecka och under resten av graviditeten. Anfallen av hicka brukar inte vara så länge och går över av sig själva."

På gatorna drog folk omkring, och drog från krog till krog. Och alla drack varandra till och dansade och log. I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut...

Det känns fruktansvärt långt bort, den drömmen. Jag finner inte ord att skriva som egentligen har någon betydelse en dag som denna, då man vaknar upp till nyheten att över 80 personer mist livet under ofartbara omständigheter. Min klagan i föregående inlägg känns löjlig och jag sänder mitt djupaste medlidande till en nation som blivit drabbad av ett mörker utan botten. Min kloka vän Johanna har uttrykt det väldigt bra i sin blogg "Idag finns det inte fem miljoner norrmän och nio miljoner svenskar. Idag är vi fjorton miljoner nordmän."

Är egentligen alldeles för trött för att säga någonting överhuvudtaget. Skriva.. Trött, inte sömnlöst trött (även fast det går in i det också hela) utan helt jävla slut. Jag förstår inte hur det är tänkt på jobbet?! Idag slängde jag i mig min lunch på typ tre minuter och då hade jag fått göra uppbrott i måltiden tolv(!!!!!!) gånger innan jag vart klar. Snälla människor. Jag är gravid! Jag behöver sitta ner, jag behöver få pusta ut en sekund, vila min halvbrutna rygg och jag behöver absolut min mat! Det är helt sanslöst. Tre dagar kvar innan jag är ledig en dag.. En dag, ja. Inte mer. Kommer knappt hinna blinka innan den är över som det känns nu. Detta är fasen inte hållbart. Har så ont i min kropp, mår så illa och är så yr så jag vet ärligt talat inte om jag kommer fixa helgen utan att börja grina. Fy fan är nog mest det jag har att säga nu.

Jag vet att man inte borde klaga på sitt jobb, och nej - det kanske inte är skitbra att göra det. Men det är inte jobbet i sig jag klagar på utan situationen som är just nu. Med personal görande. Och dessutom brukar jag inte klaga. Men tro mig, vilken annan som mig i samma situation hade nog gjort detsamma. Mer eller mindre högljudt.

"Nu är bebisen lite drygt 35 cm lång från topp till tå och väger strax över 760 gram. Ögonen kommer att börja öppnas kring den här tiden och mot slutet av sjunde månaden kommer reaktionerna på ljud att mogna, eftersom hörselnerverna är mer utvecklade då. Bebisen fortsätter att ta små "andetag" som träning inför livet utanför, även om den än så länge andas fostervatten istället för luft. Bebisen växer snabbt och hjärnan utvecklas i intensiv takt. Detta gör att ditt näringsintag är viktigt. Fortsätt äta en välbalanserad kost med mycket grönsaker och fullkornspordukter"

Jag tror inte att någon av er har missat att det råder akut hungersnöd i östra Afrika. Anledningen till detta kommer bl.a från en kombination av uteblivet regn, sinande reurser, konflikter i de olika länderna och stigande matpriser och har nu lett till en katastrof vilken innebär att miljontals människor svälter. De står inför en värre hungersnöd än det varit på över sextioår. Detta gäller främst i Kenya, Sudan och Etiopien men även i delar av andra länder.

Jag vet att många av er inte har en förmögenhet att ta av, att ni behöver era pengar. Sparar. Men alla vi, alla! Har så vi kan ge någonting. Femtio kronor är inte ens en öl på baren. Det är Aftonbladet med Sofis mode bilaga. Det är en kaffe och en kaka på ett kafé. Ett linne på H&M. Det kan vi avstå. En av alla de gånger vi unnar oss det..

I dessa utsatta länder räcker fyrahundra kronor till mat för en mamma och ett barn i tre månader.... Tre månader. Om alla vi ger någonting - kan vi göra mycket. Hjälp mig att göra mer och framför allt, hjälp framtiden och de som verkligen behöver.

Det finns ett flertal sätt att bidra -
T.ex kan ni sms:a KATASTROF till 72910 så hjälper ni till med 50 sek via Plan International.
Ett annat sätt är att klicka på länken här för att komma till Plans gåvoshop.



Bilder tagna under vår Afrika-resa våren -10

Tack.

Leia i fjärilsout-fit. Fjärilen heter Einstein.


Whoop whoop! Kikade precis in på min lilla statistikkurva, och hej vad det hänt grejer! Märkligt.. Har väl aldrig skrivit så sällan och ändå är det mer än dubbelt så många som kollar in bloggen - varje dag! Med en grym topp de dagar jag faktiskt skriver. Jag kan inte säga att jag förstår men jag känner ändå att jag borde pysa ur mig ett Tack. Ja, ni vet... För att ni läser, och så.. Känns lite tråkigt dock om detta är ett vinnande koncept..? Att skriva så sporadiskt som möjligt!?

Summer love


Idag är det tre veckor kvar tills jag stiger av tåget i Göteborg och blir mött av min fina Andreas. Om jag längtar, ja!! Herre min get, räknar dagar timmar och minuter! Ungefär så.. Nog för att vi är onödigt vana med att vara ifrån varandra men denna gången är lite annorlunda. Och dessutom under en längre period. Tre dagar på två månader - Bättre än inget intalar jag mig själv!

Försöker fylla och förgylla mina dagar tills dess. Mys med kidsen. Bad i Tällberg. Fika. Korsord. Och jobb...  Riktigt hektisk dag idag då det gick i ett kör från att jag anlände tills att jag slet mig därifrån nu på eftermiddagen, men nöjda gäster ger glimmer! Men att inte hinna det man borde utan stressa runt känns. Himla känslig kropp nu, men det är skönt att hålla igång. ......Vilket är sjukt motsägelsefullt mot vad jag gör nu..! Halvligger i sängen och vickar på tårna utan intention att röra mig, medan mamma lagar lördagsmiddag och fipplar runt i lägenheten. Kanske borde jag hjälpa till?! Äh, erbjuder mig att diska senare. Gott ska det bli iallafall, Lissens. Mumma!

"Nu svarar din bebis på beröring. Du kan roa er båda genom att kittla bebisens fot när den sparkar dig, eller genom att ligga på rygg och rulla från sida till sida och se vilka reaktioner du får. Vid den här tiden öppnar sig bebisens ögonlock och det lilla hjärtat slår nu såpass kraftigt att man kanske kan höra det enbart med hjälp av ett stetoskop. Din kropp blir större för att ge plats åt din bebis i takt med att den växer. Ibland kan detta ge upphov till smärtor. Det är viktigt att stå och gå på rätt sätt för att skydda din rygg eftersom din tyngdpunkt förflyttas.

Bebisen väger nu nästan 660 gram och är ungefär 35 cm lång från hjässa till häl. Nu har den fått lite kroppsfett och ser mindre "mager" ut. Sinnenas utveckling har kommit en bra bit på väg. Undersökningar har visat, att ett 26-veckors foster reagerar på beröring. Om du lyser med en ficklampa på magen kommer bebisen att vända på huvudet, vilket betyder att synnerven har börjat fungera."

mig innan vi lämnade Peking, v.22/23

Bebisen väger nu över 600 gram och är välproportionerad, men med tunn och ömtålig hud och ringa mängd underhudsfett. Nu börjar bebisen fylla utrymmet i livmodern och den är ungefär 30 centimeter lång från hjässa till häl. Hjärnan växer snabbt, smaklökarna är fullt utvecklade, finger- och fotavtryck fortsätter utvecklas. Inne i bebisens kropp utvecklar lungorna andningsvägarnas förgreningar och celler som producerar surfaktanter som gör att lungblåsorna (alveolerna) inte kollapsar när bebisen väl börjat andas luft.