ELON
Ah men fine! Jag kanske gått och blivit kräsmagad - eller så kanske jag blivit gammal. Vad som, hur som. Säg vad ni vill men jag kräks av ELON reklamen som går på TV nu. Jag tycker den är fullständigt vidrig, inte tjänar något syfte och jag blir..... Inte fan vet jag. Men typ stött. Äcklad! När jag ser den. Någon vidrig gammal gubbe som ska jobba som psykolog som viftar in och ut på tungan och smeker sig på brösten.. Ah men seriöst, vem vill någonsin se det? Hade vi fått se en reklam där en ung snygg tjej (eller kille) som gjorde samma gester så hade det väl blivit ramaskri? Men nu.... Nä nu får de va, tydligen... Blir det kul bara för att det är en äldre man som mest ser skvatt galen ut som håller på och har sig. Nej fy fan. Uäck! Kräks gör jag. Kräks!
7/8 weeks to go, -1 day
”Nu väger bebisen ungefär 1,7 kg och är cirka 42 cm lång från topp till tå. Lungorna kommer inte att vara fullt utvecklade förrän närmare förlossningen, men bebisen tränar redan andning genom att ”andas” fostervatten. Från vecka 32 har bebisar som föds för tidigt goda chanser att överleva och frodas. Den ökade mängden underhudsfett gör bebisens hud slätare och mjukare och en del bebisar har redan fullt av hår på huvudet. Att ha tjockt hår vid födseln garanterar dock inte att man kommer att ha tjockt hår senare i livet, men det har visat sig att barn som har tunt hår oftast har tunnare hår också om vuxna.
Om bebisen är en pojke, ska testiklarna vid den här tiden ha vandrat ner i pungen från bukhålan. Det händer emellertid att den ena eller båda testiklarna ligger kvar tills efter födseln. Du lägger förmodligen på dig ungefär 450 gram i veckan nu, framför allt därför att bebisen lägger på sig nästan halva sin födelsevikt under de sista sju veckorna av graviditeten.”
Ni som vill läsa mer om allt som har med mig och graviditeten att göra kan ju kika in här. Uppdateras betydligt mer frekvent.
It's for real
Sitter på jobbet och drömmer mig bort till nästa sommar i Augusti. Till mitt Bröllop. (Iallafall tror vi det blir Augusti. Det ska säkerställas inom kort.) Anledningen till att jag drömmer på jobbet?! Jobbar bröllop. Eller det är ett stort, vackert bröllop på hotellet i skrivande stund. Underbart verkar de ha det. Alla är finklädda, brudparet strålar, vädret är riktigt fint och hela jag uppfylls av lyckorus. Nästan så pass att det tar bort inflammationssmärtorna i ryggen... Almost... I alla fall, kära vänner som ska medverka på mitt bröllop. Eller mitt och mitt. Mitt OCH Andreas bröllop. Jag har en riktigt viktig sak att säga. Jag vill inte, jag upprepar och poängterar inte bli lyft och slängd i luften. På riktigt. Verkligen inte. A big, huge!! NoNo. Det var bara det. Tack.
Recharge
Efter en härlig dag igår med först besök på frisörtoget (vilket resulterade i en, för mig helt ny hårfärg), följt av två timmars skype-prat med finaste Andreas och sedan mys och lek med Leia och Lucy hemma hos bästa mormor så avslutades kvällen med absolut svinont i ryggen. Efter endel googlande och också ett uns jahapp..... - så har jag nog fått lov att inse att det är rejäla foglossningar. Kul för mig. Och idag när jag vaknar är det hej förkylning som dansar i takt med det höstlika regnet som faller utanför fönstret. Men nu är det bara att ladda om för i eftermiddag kör vi igång med lite jobb igen. Go Go Go! Proviva, Gojibär, nyponsoppa och ingefärsthé - nu kör vi.
Constant lack of inspiration
Jag vill så gärna, men det händer så lite. Jag känner noll inspiration till vad jag ska skriva. Ibland under dagen kan jag känna - ja fan. Detta borde komma upp på bloggen. Så kommer jag hem eller kanske bara sätter mig. Datorn i knät. Blööööööupp. -Ish. Säger hjärnan innan den bluescreenar och det står error över hela mig. Can't help it. Något bättre går det för den andra bloggen men det är för att det mesta som sker i min error-drabbade hjärna har med bebisar och allt runt omkring att göra. Det är en sådan period. Tid.
Hur som haver. Ska till friösren idag. Tips? Går dit utan att ha en aning om vad jag vill. Ha förändring, det är klart. Men kapa mycket hår? Lite? Blond? Mellan? Mörk? Idéer några? Lämna dem gärna här då. Vore ju inte allt för ouppskattat. Oooh! Och förresten. Nionde september flyttar vi in i vårt skogside här vid Leksand Strand. Blir fint det!
Chineeeeese!
Vyn från vårt vardagsrumsfönster i Peking. Där någon annan bor nu.
Jag älskar språkreklamen från apoteket! Jag älskar att jag verkligen förstår. Trots att jag varken inhandlat hjälp från apoteket eller egentligen kan språket nå vidare bra. Men tillräckligt. Det jag dock inte älskar är hemlängtan. Pekinghemlängtan. Kina. Detta är nog det längsta jag varit hemma i Sverige på väääldigt länge och ja, det märks. Som jag skrev förut så rycker det verkligen i resenerven men ja. Jag får fokusera på en annan resa nu, livets lilla tripp.... För nu kommer vara här ett tag, så det är bara att ställa om den där tanken om att flyga iväg till fjärran land inom en snar framtid.
Jag har trappat ner på jobbet ganska mycket den sista tiden. Vilket är bra. Det är behövligt. Ledig från idag till och med onsdag då jag kör ett litet race igen, men det är då. Imorgon är det slappar dag följt av kaffedejt med fina Ida som är i Leksand över helgen. Himla kul blir det!
Update: Någon mer än jag som kikade på gäster med gester?! Fan, Lena PH levererade! Grymt gissat där. Och ja.. Jag förstår om det kanske bara var jag som kikade... Trots allt lördagkväll. Dock helgen innan löning.
Business-trip, my ass!
Titta så bra han har det, den lilla grisen! Fasen alltså. Nu måste jag nog ta och luncha mig innan jag spricker av avund. Men på riktigt. Jag unnar honom men jag kan inte, kan helt enkelt inte, sluta vara ett uns avundsjuk. Nej, men mat var det! Men hörni..... Ser inte armen med det gula och röda bandet på ut som att det inte riktigt hör dit? Som en lös arm som bara är...? Vem är den? Armen... Handen... Eller spökar mina ögon?
The jealousy
Nej, nej. Varför, herregud varför skulle jag vara avundsjuk? Avundsjuk på att Andreas är i Hongkong i trettiotvå graders värme och möter upp gamla goa vänner när jag sitter här. I soffan hemma hos mamma och tittar ut över en vackert askgrå himmel och funderar på om jag lär ta på mig både stumpor och långärmad tröja i dag eller om det räcker med bara strumpor.. Till övriga kläder, ja. Varför skulle jag vara avundsjuk på att han får insupa den härliga stadspulsen, njuta av god mat, och av ja... Hongkong helt enkelt. Nej, finns ju ingen anledning alls. Jag unnar honom detta. Absolut!
-----
Okey, det gör jag. Unnar honom lite trevligheter och om sanningen ska fram så är han där på business-trip men fan! Jag hade gett min högra lilltå för att få ut och resa lite! Det rycker i varje liten nerv i min kropp. M å s t e u t o c h r e s a! Hur ska detta gå?
when I think about it
Nyss hemkommen från föräldragruppen och jag har kommit till en viss insikt tror jag. Jag har ju sagt att jag inte vill att denna blogg ska bli för inriktad på graviditeten och senare bebislivet. Men jag känner nog att jag måste få ha någonstans där jag får skriva. Dela med mig. Utan att tråka ut. En stor del av mitt liv, min passion går ju ut på att skriva. Jag skriv högt och lågt, överallt och ingenstans. Och om jag väljer att stänga ut detta. Min graviditet.. Så stänger jag ju ute det viktigaste och största som hänt mig. Jag stänger ute en person, en person som är närmre mig än någon annan. Som känner mig - varje steg jag tar.. Och det är inte något jag vill. Jag vill hylla, glädjas, gnälla och tindra över det som sker och tänker så också göra. Vilket har gjort att jag startat ytterligare en blogg. En blogg där jag kommer fokusera på mig som blivande mamma, min graviditet, situationen jag/vi är i och vad som sker. Ni får mer än gärna följa den, men vill ni inte så finns fortfarande denna blogg kvar. Och vecko-uppdateringarna kommer att fortsätta. Hänger ni med? Nya bloggen, som det fortfarande arbetas på, hittar ni här!
Right back at me
Började dagen med att må precis lika dåligt som jag gjorde igår. Fick en right-back-attcha attack efter att jag skrivit gårdagen blogguppdatering där jag så fint predikade om att jag till och med kan glömma bort att jag är gravid. Jo tjena! Ryggbråck och magpump var det som gällde igår. Typ så. Och idag påbörjades dagen på precis samma sätt. Låg i soffan och ville helst avlida. Men då jag tyckte som allra mest synd om mig själv insåg jag att det nog kankse var för att jag proppar i mig järntabletter, multivitaminer och omega-siffror men zip zero klunkar vatten. Tar tabletterna med juice och mjölk. Baaaad idea. Så efter sex stora glas vatten mådde jag så pass prima att jag till och med pallade med att ta en dusch. Nu mår jag okey, dessvärre satt ryggvärken inte i vätskeintaget, och ska till och få i mig lite lunch innan första föräldragruppen. Ugh. Vet inte alls varför med det känns just nu precis bara jobbigt. Himlans jobbigt. Troligtvis för att jag lär gå dit själv, men det blir nog bra. Klockan femton.nollnoll ska jag infinna mig med humöret i topp.
The other way around, week 30/31 goes 10/9 weeks to go.
Nu är bebisen drygt 39 cm lång. Ökningen i längd saktar snart av, men bebisen kommer att fortsätta lägga på sig vikt ända fram till födseln. Förmodligen väger den ungefär 1,3 kg nu. Lungor och matsmältningssystem är nu nästan färdigutvecklade och bebisen fortsätter att blinka. Den kan antagligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan också sträcker sig mot ljuset.
En del forskare tror att det stimulerar bebisens synutveckling om du har magen ”ute” i ljuset. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar och omges nu av ungefär en liter fostervatten. Fostervattnet blir mindre när bebisen blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt där inne.
-Info från babycenter.com
Det börjar närma sig due date och det är dags att byta veckoräkningen till nedräkning! Woop woop! Dock står det i massor av tidningar och på diverse sajter att detta är tiden då jag kanske känner mig otymplig och har svårt att sova för att magen är i vägen. Nääej, jag sover rätt bra. Är jag för liten? Jag kan då och då glömma bort att jag är gravid och ibland fundera på varför vissa saker känns så annorlunda, och kommer efter en stund på att ja just fasen! Bebis! Daaah. Å andra sidan så har jag nog kommit på lite alternativa sätt att komma upp från soffan och ur sängen. Kanske är jag bara himla flexibel och bra på att gilla läget!? Jaja, mer och mer spännande blir det iallafall och idag ska jag vandra ner till OK och hämta ut paket nummer tre från Hennes med barnkläder. Vi har köpt på oss en hel del, men än finns det mycket som saknas. Men vad behövs egentligen? Inte lätt att veta. Det är ju trots allt första gången. Dessutom är det roligare när vi är två. Tre.
Nu ska jag gå och handla nyponsoppa, hallonkräm och kanske en si sådär fyra-fem liter yoghurt.
Nu ska jag gå och handla nyponsoppa, hallonkräm och kanske en si sådär fyra-fem liter yoghurt.
This is an update
Träd-/blombild från Xiamen
Intet nytt vare det på fronten denna solfyllda dag. Nej, jag vet inte riktigt vad jag syftar på - det har ju hänt grejer! Iallafall värda att nämna i min lilla värld! Jag har varit sjukbeskriven från jobbet. Jag har varit i Göteborg. Jag har träffat Jonna. Jag har träffat farmor. Jag har träffat Jessica. Jag har träffat ANDREAS. Jag har bott på hotell. Jag har varit på liseberg och ätit mjukglass i takt med att jag förlikade mig med tanken på att jag inte skulle kunna prova på atmosphere. Inte i år. Jag har tappat bort min i-phone laddare. Igen. Jag har vinkat av alla de jag träffat. Jag har flugit. Jag har åkt tåg. Jag har återuppstått på jobbet och jag har återvänt hem. Jag har haft hejdundrans trevligt! Nu är det tjugotre dagar tills jag är en helhel igen, eller vi en treenighet, och jag ämnar att göra det bästa av tiden. Som till exempel fika med Joanna, avundas Johanna, njuta av frisk luft och sensommar samt sälja kläder. Det är planen. Och självklart fortsätta min väg mot THE moderhood.
Igår skickade jag, förutom ett stort grattis till Jonna, mina tankar till vår fina Ängla. Två år. Tiden går fort.
As it's getting closer, week 29/30
"Nu väger bebisen dryga kilot och är ungefär 39 cm lång från topp till tå. På huvudet växer det hår och hos pojkar har testiklarna vandrat ner i pungen. Bebisens huvud växer och hjärnan utvecklas och växer snabbt, nästan alla bebisar reagerar på ljud och ljus vid 30 veckor.
Bebisens näringsbehov blir större under tredje trimestern och du behöver äta mycket protein, C-vitamin, folsyra, järn och kalcium, så se till att äta mat som är rik på dessa näringsämnen. Skelettet byggs upp nu, liksom hjärnan, musklerna och lungorna."
-Info från babycenter.com
Veckan som gått har varit lite upp och ner med diverse krämpor och en mängd trötthet, dock vägs allting upp emot att äntligen få vara tillsammans med Andreas igen. Om så bara för tre dagar. Bebisen växer och karate-kickarna är nu riktigt kraftiga och det ser ut som en alien lever loppan om man tittar på min mage då han rör sig. Eller en bebis.
Lyrics from an Island
Okey. Resten av ditt liv. Den är inte splittny men har fått en speciell plats i mitt hjärta. Jag har nu ägnat en stund åt att verkligen läsa igenom texten och försöka känna in den. Så sjukt skönt bitter. Så hatisk. Omöjlig att inte älska. Den som inte har eller haft någon att skicka den till, grattis!
Har tänkt på det länge, verkligen tänkt. Hur jag skall få dig att förstå hur det känns. Hur jag skall närma mig detta, våga berätta. Släppa, få hjärtat å lätta. Rädd att jag kanske hade läst dig fel. Kan jag säga nu med säkerhet. Att min första instinkt var korrekt. Nu vill jag uttrycka det i klartext; Du är helt klart unik och speciell. Universum är vigt åt dig själv - Från den djupaste platsen mörkaste delen av min själ vill jag berätta det här
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer…
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten. Blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs. Jag hoppas att olika olyckor händer. Du vet vad jag känner. Jag vet att du hör
Jag hoppas du, Du får leva med det resten av ditt liv. Att du lever med det i all evig tid
Jag hooka’ dig en plats att bo när det var svårt. Gav dig min axel när du var full av gråt. Låna dig pengar att klara dina knipor. Hamnar du i helvetet skicka mig ett vykort. Min kamera försvann, du skyllde på min föredetta vän som du dessutom knulla i min säng. Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar - Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar, än att nånsin igen känna dina vibbar. Du ljög fan bättre än delfinerna simmar. Huvudperson i mina sämsta minnen. Om du var sist på jorden i elfte timmen
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten. Blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs. Jag hoppas att olika olyckor händer. Du vet vad jag känner.Jag vet att du hör!
Jag hoppas du, du får leva med det.. Resten av ditt liv. Du får leva med det..
Du spela mina nerver ut tills dom brast. En cancer i röven vart jag än satt. Denna här belöningen blir ditt tack. Hoppas att din utförsäkring går snabbt. Att dom skriver idiot i ditt pass.Att du i ditt nästa liv blir en mask. Fan! Vad jag behövde få detta här sagt. Blir två ton lättare än vad jag vart
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder. Vad som än händer. Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder. Vad som än händer.
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten. Blixtar prickar dig. Hälsa till satan, vi hörs. Jag hoppas att olika olyckor händer. Du vet vad jag känner.Jag vet att du hör!
Jag hoppas du; Aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod, asså aldrig, även när du får en ny. Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du alltid kommer för sent. Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött... Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut.. Och må dina hårddiskar för evigt alltid krascha!
Tuuut says the train...
Tåget mellan Udaipur och Agra. Ett önsketåg - där fanns fläkt.
Alltså, herregud. Jag hoppas detta blir bättre. Sitter på tåget från Leksand till Göteborg och har helt klart inte haft en skön första bit. Och nästintill sex timmar är kvar innan jag är framme. På tåget mellan Leksand till Borlänge hade jag min plats i en överfull vagn där jag fick bråka till mig min sittplats bland barnfamiljer, fjällvandrare och fjortisar som vägrade vara tysta. Jag fick tillslut sitta ner, dock fick min packning inte någon plats så den vart det till att ha i knät. Och nej, det är inte bara en nätt handväska jag släpar på. Då jag bytte tåg i Borlänge tänkte jag att nu blir det bättre. Äntligen första klass och en ordentlig plats. Synd bara att mitt fotstöd gått sönder och skramlade hela resan, att de som satt bredvid mig spelade dataspel och tävlade om att kommentera händelserna i det högst och att det fanns noll luftkonditionering - solen gassade in genom fönstret hela jävla resan. Den ny-duschade känslan från imorse går inte ens att komma ihåg.. Och absolut inte att lukta sig till (!?). Nu har jag nyligen bytt tåg igen, denna gången i Sala där jag färdas mot Katrineholm. Här hamnade jag bredvid en gubbe som för allt i världen inte vill, alternativt kan vara tyst. Han berättar gärna om sitt liv och och att han varit borta från sin fru hela tvåååå veckor.. Kan ni tänka er!? Tvåååååå veckor!! Stackars stackars karl!! så nu bara måste han ju hem. Jag känner hur hela min kropp töms att empati för honom. Bonusen med honom är att han luktar ladugård. Vagnen är dessutom skitig som fan, varm som fan och befolkad som fan.. Så ja. Bättre resor har jag haft. På toppen av detta så är jag dessutom vansinnigt åksjuk - något jag aldrig annars brukar vara men jepp så är det nu. Så en påse har införskaffats.. Just in case. Ja, det var nog bara det jag ville dela med mig av. Tågresenärens klagan. Håll tummarna för att tåget Katrineholm-Alingsås ska leverera och att ersättningsbussen mellan Alingsås och Göteborg gör mig glad!...... Yup.
Update: Fan för att vara gravid och känslig. Nu fick jag skitdåligt samvete... Stackars gubbe! Det är ju gulligt att han saknar sin fru..... Eller? Annat minus med att vara gravid i skrivande stund är då en för-värk sätter i. Det är inte en ultimat situation. Känner mig döende. Svettig och döende.
Finally, it's going my way!
Snart, om bara ett fåtal timmar, är vi tillsammans igen! Nedräkningen är vid noll dagar och fy fan va skönt det känns! Strax efter tio ikväll ser jag fram emot att få världens härligaste kram då jag kliver av ersättningsbussen (mmhm, tacken för att man beställer första klass....) i Göteborg! Söndag, måndag och tisdag har vi tillsammans - dessvärre måste jag åka hem redan Onsdag då jag jobbar på eftermiddagen sedan åker Andreas tillbaka till Xiamen på Torsdag. Men det tänker vi inte på nu. En månad kvar tills vi bor ihop igen och cirka tolv timmar tills vi hand i hand tar oss mot Jonna. Love!
XO-XO
Jag borde förstått redan tidigt imorse att idag, idag är inte min dag... Jag borde vetat då jag hällde i tvål (!!!!) istället för sköljmedel i tävttmaskinen att saker och ting inte skulle gå min väg... Och det har de verkligen inte gjort. Morgonen orkar jag inte ens skriva om, mer än att jag är så oerhört tacksam över att mina kollegor på jobbet ställer upp och jobbar istället för mig nu på kvällen och troligtvis även imorgon på dagen. Jag mår diskuterbart och only to make things worse så brände jag mjölken jag skulle ha till min stuvning samtidigt som halsbrännan från helvettet kom och knackade på. Men, jag är inte den som är den! Vila är ordinerad och jag tänker göra mitt bästa, genom att femton.nollfem duna ner i soffan tillsammans med en tallrik falukorv och stuvade(de är fortfarande osäkert hur stuvningen klarar sig)makaroner och umgås lite med mina vänner S och B, njuta av små fluktar av Nate och bara ha det gött då Gossip Girl visas på femma. Hurray för mig!
In a blur
Då var man där igen då. Vid den där packningen... Nog för att det ska bli helt underbart att åka på den här lilla mini-semestern men herreminget vad jag absolut inte älskar att packa! Eller mest kanske det är hela det här fixifixandet inför att man ska iväg. Jag vet inte. Mycket har nog att göra med att jag jobbar tills typ minuten innan tåget går denna gång vilket leder till en hel del oklarheter och stress. Men oavsett så är jag inte något störra fan av det hela, nää. Helt klart inte. Göteborg är det iallafall jag ska till, och äntligen ska jag få träffa min fina Andreas igen. Fasen - det har bara gått strax över en månad men det känns som vi inte sett varandra på evigheter! Så mycket har ju hänt.... Roligt ska det även bli att träffa lilla Farmor och bästa Jonna. Ja, kommer bli ett par sköna tre dagar av ledighet och mys! Får helt enkelt vara värt hustlet som är innan...!
Little Miss Cutie-pie
Bilder från gårdagens badstund vid knubbens, Siljan.
Det sötaste från gårdagen måste varit då jag och Leia satt i mitt rum och småpratade lite, så som man bara kan göra med henne och klockspelet utanför började dåna varpå Leia säger - Men Becca! Snart så ska ju du gifta dig!! Har du glömt bort det eller? Haha, neeej det har jag inte glömt bort, det stämmer ju bra att jag ska göra det men inte riktigt än, svarar jag och Leia fortsätter -Jaa, då ska du ha en prinsessklänning som är vit. Och jag kanske också kommer ha en. Fast regnbågig, det är nog en regnbågigad jag vill. Sötan!
Två av de två sötaste små männikorna som finns är helt klart Leia och Lucy, ingen tvekan där. De kom hit och väckte mig redan klockan sju imorse då föräldrarna jobbar, så nu är det hög tid att gå och äta lite frukost!
While waiting, week 28/29 + 1
"Den här veckan väger bebisen drygt ett kilo och är ca 38 cm lång från topp till tå. Ungefär vid den här tiden kan bebisen öppna ögonen och vrida på huvudet om en stark ljuskälla lyser på utsidan. Den blinkar med ögonen och har ögonfransar. Underhudsfettet bildas och skelettet utvecklas, även om det fortfarande är mjukt och böjligt. Benstommen hårdnar inte ordentligt förrän efter födelsen.
Nu ligger slutspurten framför dig. Den tredje och sista trimestern börjar kring vecka 29 och pågår till vecka 40. De flesta kvinnor ökar i vikt med ungefär 5 kg denna period."
-Info från babycenter.com
Som vanligt full fart och nu vet ni ju även hur mina nätter fungerar. Var på bebiskoll hos barnmorskan tidigare under dagen, ny barnmorska och utan Andreas. Men det gick bra, förhållandevis bra. Jag behöver trappa upp mitt niferex intag, börja ta det lugnt, finna mitt inre lugn, sluta stressa och bygga upp mig och liten. Bebis ligger i undredelen av kurvan, jag hade trott övre - men han växer och jag är alldeles säker på att han är frisk och kry! Det bästa på hela besöket var då vi lyssnade på det lilla hjärtat som rusar i hundranittio och när jag fick lära mig känna vad som är vad på det som putar ut då liten sprattlar runt i magen, så nu kan jag nypa honom i rumpan! Men åh va jag önskar jag kunde spela in det där.. Hjärtljudet.... Det är helt magiskt.
